Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 2

. . Rätteg.och polisnyheter. Fk elisenr, Mord ooh rån. En dag under förliden vecka hitkom hemmansegaren A. Johansson från Nysätra socken i Upland för att försälja ett parti hafra. Han hade i sällskap med sig sin yngre broder och en ung dotter till byggmästaren Bark i Årby af samma socken. Sedan hafran blifvit såld och nödiga uppköp voro gjorda, begåfvo de sig härifrån till hemorten. Resan företogs på det sättet att Johanssons broder körde med häst och släde ensam först, derefter gick en häst med släde utan körsven och sist åkte Johansson och den unga flickan tillsammans i en släda. Allt gick lyckligt till Törnby, hvarifrån resan på natten fortsattes i samma ordning som förut är nämndt.. Komna på sjön Skarfven närmare till Erikssund började den yngre Johansson undra öfver orsaken, hvarför han icke hörde af sina reskamrater, och hvarför deras åkdon blifvit efter. Han steg derföre af och närmar sig deras åkdon, då en förfärlig syn mötte honom. HSåväl brodren som flickan lågo uti slädan i sanslöst tillstånd, badande i blod och med upprifna kläder. Den unge mannen påskyndade färden till Eriksgund, hvarifrån ilbud genast afgick till Sigtuna efter läkare, hvilken så fort sig göra lät äfven anlände till stället. A. Johansson afled dock kort derefter och föga hopp lärer finnas om flickans vederfående. Begge hade blifvit rånade sina medhafda penningar, uppgående till betydligare belopp. Den yngre Johansson hade icke under vägen hört eller förmärkt någonting ovanligt. Någon spaning på brottslingarne lärer ännu icke finnas. Rådkusrätten. Dråpot å finnen Ruoma. Vid rådhusrättens 5:te afdelning förekom ånyo i går ransakningsmålet med häktade förre sjömannen P. W. Falk, anklagad för att hafva på aftonen torsdagen den 28 sistlidne februari å Djurgården tilldelat drängen Jeremias August Persson Ruona från Neder-Torneå socken i Finland ett knifhugg med den påföljd att Ruona någon stund derefter afled. Under de med Falk bärom hållna förhör har han erkänt det han, i afsigt att hämnas på Ruona för det denne vid ett tillfälle tilldelat honom en spark på benet, förföljt Ruona från krogen Lilla Calle och ned på landsvägen, hvarest Falk, i detsamma Ruona vändt sig om, med en större sjömansknif tillfogat honom ett hugg ihalsen straxt jnedom venstra örat, så att R. genast fallit sanslös till marken. Derpå hade Falk, springande, återvändt till bemälda krog, men under vägen dit mött en af sina kamrater, till hvilken han yttrat: jag gaf honom (Ruona) ett hugg med knifven.. Inkommen på krogen hade Falk med sin näsduk helt oförmärkt aftorkat den med blod besudlade knifven samt kastat näsduken under en soffa i krogrummet. Han kunde dock icke länge dölja sin oro och det samvetsqval, som inom honom uppstod öfver det hemska brottet, och omtalade derför snart för sina på restaurationen innevarande bekanta, att han med knif sårat Ruona; hvarjemte han för dem förklarat sig vilja erhålla underrättelse om huru det gått med finnen. Falk