Dagens Nyheter – 27 mars 1867, sida 2

Medan han yttrade detta började juryledamöterna gifva tecken till otålighet: Då Carely såg att han ej kunde rädda ade dömde från det stränga straff. gom väntade dem; vände han sig till Ringer och uppmanade denne med några hjertliga ord att begagna de få ögonblick han ännu hade qvar; till att anropa den barmbhertige Guden om förlåtelse för de många synder och brott han begått: — Det är slut med mig; Harry; som ni sjelf ser; svarade den olycklige mannen: Om jag blott stode på marken tre steg från denna talrika menniskoskara; skulle ingen hinna mig; det är säkert; Men såsom förhållandet nu är; ligger min räddning utom möjlighetens gräns. Jag har; som ni nyss sade, handlat mycket illa här i lifvet; men det är nu försent till att tänka på någon bättring: Dock villjag, innan jag dör; göra en god gerning: Ni har tvifvelsutan icke glömt hvad som var anledning till att ni kom hit ut: Nåväl; ni har ofta frågat mig hvem som var min medbrottsling; då jag föröfvade stölden hos arrendator Hopkins: Eburu ni fått lida i denne medbrottslings ställe, har jag ej velat upplysa er om hans namn: Men nu, när jag står vid evighetens port; nu uppfattar jag min pligt annorlunda än förr och förklarar öppet att den man; jag hade med mig, var ingen annan än Bill Mason samt att Bill Mason och Joe Thompson; som nu sitter vid min sida; äro en och samma person: En blixt af glädje sköt fram ur Carelys ögon, då han hörde gin oskuld offentligen vitsordas: — Hören det; alla! utropade han: Och ni; min herre; som så väl tyckes förstå sådana här saker — i rättvisans namn; i mensklighetens