Dagens Nyheter – 26 mars 1867, sida 2

niskors aktning och förtroende? Då de ljufva förhoppningar om lycka; som han hyst under sin ungdom, medan han var förlofvad med Annie Browning, blifvit så grymt gäckade, hvilken glädje hade han väl att vänta sig? Men om också dessa tankar gjorde honom nedstämd; kunde en och hvar, som gaf akt på honom; märka att han den dag; då han fick rättighet att sjelf bestämma sina handlingar, gick med fastare steg och höll sitt hufvud högre än han någonsin gjort; sedan han kom till kolonien: Herr Wilson; den nybyggare hos hvilken han tjenat; bevisade genom det uppförande han denna dag iakttog mot honom; att han för honom hyste förtroende och välvilja, Han skakade hjertligt hans hand och gratulerade honom till den förändring i hans ställning som inträffat. — Dock har jag, tillade han, för min egen skull ingen anledning att vara glad öfver hvad som händt; ty jag förlorar en utmärkt trogen och pålitlig tjenare, som det torde bli svårt att ersätta. Ni må emellertid icke tro att jag är nog sjelfvisk att önska det den lycka, hvaröfver ni nu gläder er icke inträffat; ty ni har gjort er väl förtjent deraf: Nå; hvad ämnar ni nu göra? Reser ni tillbaka till England? — Nej, svarade Carely i sorgsen ton. Jag har ingen längtan dit, emedan jag vet att jag der kommer att föraktas af alla menniskor. Iogen skall tro att det vanärande straff; jag utstått, varit orävtvist. Helt annat vore det, om min oskuld blifvit upptäckt; jag skulle då, utan att nedslå ögonen, kunna se hvar och en i ansigtet som kände mig under den tid; då