Dagens Nyheter – 26 mars 1867, sida 1

rt De båda kamrarne komma vid sammanträde i dag att börja pröfningen af statsutskottets förslag angående statsutgifterna under nästkommande år. Frågan om anslagen till de kungliga hofven förekommer först. De utgöra nu tillsammans en million fyrahundrasjutton tusen rdr; regeringen har begärt att riksdagen måtte höja dem till en million fyra hundra tjugufem tusen rdr. Skillnaden — 7,000 rdr — är icke stor till siffran, den gör blott en bråkdel af ett öre på hvar person i riket: Då ullmänna meningen vill hafva detta anslag vägradt, är det således icke för penningebeloppets skull, utan af vida i högre och mera omnifattande skäl; Det är en proba på riksdagens åsigteri stats) hushållningen och på dess sjelfständighet, huru iden bestämmer hofhållningesanslagen. Ingen af riksdagens medlemmar lärer förneka, att 1,417,000 rdr böra kunna vara tillräckliga I för den kungliga familjens behof och attidenna ej kan råka i brist eller förlägehbet derför att icke 7000 rdr ytterligare beviljas. Men: om, i I trots af denna öfvertygelse, kamrarne bevilja förhöjningen; huru skola de sedan; med något sken af konseqvens, kunna vägra anslag som regeringen vid denna eller nästa riksdag torde komma att begära till förhöjande af flere eller färre embetsoch tjenstemäns löner? Embetsoch tjenstemännens löner höjdes allmänt vid 1856—58 årens riksdag tillsvidare, och förböjningarne hafva sedermera blifvit: uppförda å ordinarie stat, så att de äro beständiga; Landets finansiella förhållanden började redan samtidigt med dessa löneförhöjningars beviljande att blifva väsentligt förändrade; och förändringen till det sämre har oafbrutet fortgått. Vid sådant förhållande väntar folket att dess ombud ovägerligen skola göra slut på tillväxten i omkostnaderna för statens förvaltningsbestyr. Men denna förväntan kan icke blifva uppfylld med mindre än att rikedagen gör början vid sjelfva kronan å det tärande trädet. s Det är ock genom att begynna med kronan, som riksdagens medlemmar tydligast visa om de äro esjelfständiga och besitta politiskt mod eller icke. -Det behöfves icke mycket af mandom, mod och morske mäns, såsom det heter i den -högttrafvande sången, till:att neka löneförhöjning åt en kammarskrifvare eller länsman; det är vid frågor om konungen och bans hus en riksdagsman har tillfälle att visa hvad han går för i statshushållningsärender: Det skall derföre blifva icke litet intressant för Stockholms invånare att ee huru deras ombud komma att förhålla sig idag. MHrr Hierta, Liljenerantz och Grafström hafva redan intagit en så framstående ställning i enlighet med den allmänna meningen, den ene genom reservation mot statsutskottets tillstyrkan af 7000 rdrs förböjning å anslaget till prinsessan Eugenie, den andre medelst sitt genomgripande förslag till