Dagens Nyheter – 23 mars 1867, sida 3

En ny Rinaldo Rinaldini. En femton års gosse stod häromdagen inför en af Londons domstolar, anklagad för att haf7a bestulit sin husbonde. Af ransakningen framgick att den anklagade varit anställd såsom betjent hos en gentleman, och att han på sednare tiden kommit på den befängda iden att i stället slå sig på röfvarehandtverket. Han hade läst aJack Shepparda och en mängd andra röfvare-romaner;, och hjeltarne i dessa verk hade gjort ett så djupt intryck på hans unga sinne, att han beslöt sig för att följa deras exempel. Såsom nödiga förberedelser för att kunna börja sin verksamhet på landsvägarne, tillegnade han sig sin husbondes kassakistnyckel och tog 150 rdr ur hans kassakista. Vidare lade han sig till med ett silfverfickur, en portmonnä, tre karvistrar krut, ett kruthorn och diverse andra småsaker. Försedd med denna reqvisita aflägsnade han sig från sin husbondes hus och begaf sig till den trakt i staden, der hans moder bodde. Der köpte han två ypperliga pistoler och begaf sig sedan ut för att söka äfventyr; En polisman hade emellertid fått i uppdrag att söka reda på rymmaren och följde hans spår från det ena stället till det andra i London och derifrån till Woolwich. Flere dagar derefter återfann polismannen hans spår i Feltham och den48i förra månaden fick han fatt i gunstig herrn i Whitton. Då hade emellertid alla röfvare-fantasier längesedan flugit sin kos. Han hade pantsatt klockan och pistolerna och hade svultit rätt ansenligt. Husbonden uppträdde inför domstolen och anhöll det man måtte behandla den eljest hederlige och villige gossen så mildt som möjligt, då hans felsteg endast och allenast vore att tillskrifva läsningen af olämpliga böcker. Den unge Rinaldo fick med en månads fängelse sota för sin rysligt tillämnade expedition. G-ymhe?r. Engelska tidningar meddela följande berättelse om en grymhet, som synes hardt när otrolig i 19:de århundradet. I oktober 1865 blef en viss Arthur Wellington vid indiska armen af en krigsrätt dömd till döden såcom rebell, och domen utfördes på ett ganska egendomligt sätt: Ofverste Hobbs lät fastbinda honom med ryggen mot ett träd på sluttningen af en kulle, och i denna ställning lät han tina soldater afskjuta sina gevär mot honom på ett afstånd af 400 steg. Det nionde skottet träffade delinqventen i halsen och först det elfte i hjertat. Icke långt från den lefvande skottaflan stod en sergeant såsom markör. Ofverste Hobbs har nu i en berättelse till högsta militära myndigheterna i England sökt att rättfärdiga sitt handlingssätt; Han hade för det första velat estatuera ett exempele, som kunde ses i en vidsträcktare omkrets; för det andra hade han velat profva gevärens skottvidd; vidare var den afrättade icke endast en rebell, utan äfven en trollkarl och kannibal; och för det fjerde hade han jemförelsevis lidit mindre än andra med krut och bly afrättade förbrytare. — De engelska myndigheterna hafva godkänt ofvan anförda skäl.