Dagens Nyheter – 23 mars 1867, sida 2

under de många år, som följa sedan smekmå! naden! slutat; får bittert ångra att man aflagt det heliga äktenskapslöftet. Jag vet att den som blir gift med en sådan man som min far är, icke löper fara att blifva olycklig: Men ni är i de flesta afseenden honom fullkomligt olik; och jag fruktar derföre att ni icke kommer att bereda mig en verklig lycka. — Ni gör er alldeles för stora bekymmer; svarade Edvard; det har jag flera gånger förut sagt: Jag vill icke såra er, Lucy, men jag påstår att ni onödigtvis funderar på saker, som ni icke begriper; och att ni låtit skrämma er af en skuggbild. Lyssna nu ett par minuter till hvad jag har att säga er. Ni vet att jag älskar er så högt som en man gerna kan älska en qvinna. — Det vetjag, Edvard; utropade Lucy med värma, och det är detta medvetande som ingifver mig mod att möta den hotande framtiden: Härvid fästade hon på honom en blick, som uttryckte den innerligaste tillit. — Nåväl, hör mig vidare; återtog hennes fästman. När ni får den äran att kalla er fru Gaylove ; : : — Min herre! utbrast den unga damen i förnärmad ton. — JIsg ber om förlåtelse; yttrade Gaylove: När jag får den äran att kalla er fru Gaylove — jag felsade mig nyss — när denna ljufva tid; som jag med otålighet afvaktar; ändtligen kommer, är det min mening att icke, i det minsta afseende lägga mig uti era angelägenheter; Ni får kläda er huru ni vill; gå hvart ni behagar; tillbringa er tid såsom er bäst synes: Men kom ihåg detta min lilla vän: äfven