Dagens Nyheter – 23 mars 1867, sida 2

modar att den andra hälften af menniskan nu äfven kommit till lif. ? Justerade hökulpper. En bonde,rusthållaren Erik Larsson i Östhamra af Östuna socken och Stockholms län, hade häromdagen å Norrmalmstorg försålt ett parti hö, hvilket vid uppvägandet befanns utgöra fem pund mindre än bonden uppgifvit. Om anledningen till den sålunda varande undervigten har nu erhållits upplysning, i det, under en tvist som uppstått mellan bonden och köparen af höet och hvilken tvist blifvit hänskjuten till polisdomstolen, ett uti går afhördt vittne en daglönare, som varit behjelplig vid bitforslandet af höet — intygade att bondens hustru eller rusthållarmor sjelf med ett betsman justerat, såsom vittnet uttryckte sig, höknipporna, innan de pålassats, samt att hon strängeligen befallt och med noggrannhet eftersett att ur hvar och en af knipporna, hvilka allesammans legat färdig-pundade någon tid, skulie urdragas en liten tapp. (A. B) Stöld från sefvande. En bonde från ÖfverEns socken af Stockholms län har anmält till polisen, att han natten mellan sistl. torsdag och fredag, då han låg och. sof i ett bondqvarter å Stora Badstugugatan å norr blifvit frånstulen en grön saffiansplånbok med inneliggande 45 rdr rmt. Fiokstöld. I går förmiddag vid 10-tiden blef ett fruntimmer från landet å Hötorget ur en kappficka frånstulen en summa penningar af icke mindre än 195 rdr rmt. Dröj icko för länge på krogen! Ettstadsbud gick i fredags afton kl. 2, till 11 in på krogen i huset n:o 12 vid Kammakaregatan å norr, för att, innan han gick hem till hvila och för att kunna sofva så mycket roligare, taga sig den sista Kallqvistaren för dagen. Eu medhafd större kälke ställde han utanför. Inkommen i det trefliga Bacchitemplet, kom han, som det berättas, att förse sig på ett par vackra qvinnoögon, dessa tände eld i det eljest lugna stadsbudsbjertat och han glömde sig för länge qvar, för att kanhända aldrig mera få se sin präktiga kälke, hvilken han enkom beställt för att instundande flyttning derpå köra flyttningssaker. — Utkommen på gatan fanns kälken icke mer — den var bortstulen. Stölden och beskrifning på kälken anmäldes genast till polisen. Försvunnen person. Snickaregesällbustrun Christina Lundqvist, boende i huset n:r 42 vid Appelbergsgatan å norr, har i går anmäldt till polisen att hennes man snickaregesällen Lundqvist icke varit synlig i sitt hemvist sedan den 14 i denna månad. Det antages att någon olycka träffat onom. Rådkusrättess. En märkvärdig östgöte ooh en gammal stekpaunsa. Enligt hvad vi förut berättat, häktades för 3 eller 4 månader sedan en arbetskarl vid namn Johan Pettersson, anklagad för det han å en vid Nybrohamnen liggande slup, Union,, tillgripit en jernpanna, värderad till 1 rdr och tillhörig skepparen Edward Österman från Skällvik å Wermdön. Vid första och andra rättegångstillfället förklarade Johan Pettersson, som uppgaf sig vara född i Östergötland, att han ej stulit någon jernpanna från ofvannämnde skeppare, utan hade han, såder 24 1-tiden på natten träffat ett par poliskonstaplar, hvilka anförtrott honom att bära pannan till vaktkontoret, men att de, dit ankomne, påstått att han stulit sin börda. Vid tredje rättegångstillfället erkände emellertid Pettersson att han tulit nämnde panna, förklarande sig på samma gång villig att icke allenast skänka skepparen en ny panna igen, utan äfven förära rådman Öbnell, som ledde ransakningen, en dylik, ifall det tillätes honom att me detsamma lägga i väg hem till Östergötland. Som rätten emellertid, oaktadt detta löfte, fortfarande fordrade att Pettersson skulle sanningsenligt berätta hvarest han var född och hvar han hade sitt prestbetyg, så uppsköts målet ytterligare på åtta dagar, på det att Pettersgon, som denna dag tycktes vara ytterst minnesslö, måtte få tillfälle att reda sina virriga minnen angående sin födelseort. Sedan Pettersson, härefter, regelmessigt hvar åttonde dag, varit inställd inför rätten och han vid dessa tillfällen uppgifvit sig vara född än i Östra Stenby, än i Vestra Stenby och än i Hagbyhöga socknar, hade rätten, narrad af dessa olika uppgifter, aflåtit skrifvelser till de olika socknarne med förfrågan om någon person med det af Pettersson uppgifna namnet derstädes vore född, och på dessa förfrågningar alltid fått ett nej till svar. I måndags var Pettersson åter för rätten inställd och underrättades han nu, att skrifvelse ankommit från myndigheterna i ofvannämnde socknar, hvaraf upplyst blifvit att Pettersson ej vore född eller kyrkoskrifven i någon af dem. Pettersson, som de föregående rättegångsdagarne betett sig någorlunda hyggligt, visade denna dag ett helt olika skick. Efter domarens fråga, om P. ej ännu ville uppgifva sin födelseort, började följande : förhandling. Pettersson. Var jag ä född, det angår er inte, låt mej lägga i väg hem till östergylln, så skall jag nog ta reda på det sjelf. (Med rytande ton) men det är nedrigt, det ska jag säga er, att hålla en menniska i 4 månader insatt för en gammal stekpanna. Domaren (lugnande). Se så, tyst Pettersgon! Du skall vara lugn nu. Ser du, nog vill jag att du skall komma ut, men först vill jag veta hvar du är född och hvarest du har ditt prestbetyg. Pettersson. Hör, domare, du har då inte mer förstånd i dej än jag i mej. Kan du inte se, att jag är född.