Dagens Nyheter – 21 mars 1867, sida 1

1 rdr för hvar aln åt staten; så betalar den I mindre förmögne minst 2 rdr. En annan, ännu mera grym orättvisa i detta slags beskattning är att den icke är rättad, eller kan rättas, annat än i obetydlig mån, efter den beskattades inkomst, utan den beror af bans familjs talrikhet: Tullen är en skatt på giftermål, en skatt på barn. Gifter sig en man, som har 1000 rdrs årlig inkomst, så blir hans beskattning fördubblad; För hvarje barn som födes honom stiger den delen af skatten, som utgår i form af tull, och snart måste han med förtviflan skåda hvarje tillväxt i sin familjs antal; ty den bringar honom allt djupare i fattigdom; icke blott genom den naturliga kostnaden för barnens underhåll, utan äfven genom tullbeskattningen å en mängd nödvändighetsvaror: — Det bjelper honom icke att han afhåller sig från att använda någon enda utländsk artikel; tullbeskattningssystemet ådrager honom ändock ökade lefnadskostnader; ty den inhemske fabrikanten tager; i följd af tullskyddet; mera för sin vara än han skulle erhålla om ingen införseltull vore bestämd; — TI tullskatt betalar den genom arf förmögne ungkarlen knappt mera än den fattige arbetaren, och när denne gifter sig och får 4—5 barn, måste han betala 3—4, slutligen 5—6 gånger så mycket som hans redan derförutan lyckligare lottade samhällsbroder. Införseltullen verkar i mer än ett hänseende fördyrande på den införda varan: Den medförer en lång serie af fördyringar. Betraktom till exempel förhållandet med en aln kläde: En handlande införskrifver kläde; Det kostar på tillverkningsorten 6 rdr alnen: Han tillägger omkostuaader 25 öre och tull 1 rdr 50 öre: Alnen står honom således i 7 rdr 75 öre. Derpå lägger han i sin kalkyl 15 procents vinst som han! minst behöfver beräkna. Således får köparen betala icke blott 1 rdr 50 öre i tull till staten, utan ytterligare derå 15 procent eller 22!2 öre förhöjning åt bandlanden. Importören säljer klädet för 8 rdr alnen till en minuthandlare. Denne måste åter, när han säljer klädet, beräkna vinst både å klädet, å tullafgiften och å importörens 15 procents tillägg på båda delarne. Klädet kommer slutligen till skräddaren, och när denne söljer det i form. af klädesplagg tager han åter sin förtjenst på sjelfva tyget och ytterligare på tullen samt på de begge föregående förhöjningarne å densamma: Det är då tredje gången som införseltullen ökas med åtskilliga procent. Hvad nu är anfördt om kläde gäller till en del äfven om kaffe och socker; på hvilka regeringen föreslagit och bevillningsutskottet tillstyrkt att höja införseltullen, — emedan detta är mycket beqvämare än att finna utvägar och vidtaga anordningar, hvarigenom statsutgifterna kunde blifva minskade. Till denna fråga om tullafgifterna å kaffe och socker återkomma vi: