Dagens Nyheter – 20 mars 1867, sida 1

ännu litet mera; alltså komma vi öfverens om etthundradetrettio pund till en början. Som jag har en mängd vigtiga bref att besvara så att jag ej får tid att lemna kontoret på. hela eftermiddagen; behöfver jag ericke vidare i dag; ty kommer någon hit, är jag sjelf tillstädes. Det bästa ni kan göra är derföre att gå bem och tala om för er mor hvad som har händt. Jag väntar er ej tillbaka förrän i morgon vid vanlig tid. Tacka mig icke; det är i stället jag som skall tacka er. En hederlig menniska, som vet med sig sjelf att hon intet ondt gjort förlorar icke modet, då bon blir misskänd, fastän det naturligtvis smärlar henne att röna ett förakt, hvaraf hon icke gjort sig förtjent. aDygden belönar sig sjelf; heter det; och sanvningen af denna sats kan icke bestridas. Men vi anse dock att beröm är en olja, som då den finnes i dygdens lampa, gör att denna brinner mycket klarare än eljest skulle vara fallet. Frank var ca så beskaffad yngling att han utan tvifvel under hela sitt lif skulle ha handlat i öfrerensstämmelse med plistens bud, äfven om han aldrig fått något beröm eller någon uppmuntran. Men de bevis på förtroende och tacksamhet, som upprepade gårger gålvos ho nom af herr Freestour, gladde och iifvade hans sinne samt uppväckte hos hoaom en o5fvervianerlig håg och lust till det goda. Genom den ökade inkomst, han nu erhållit, var bana i tillfälle att göra lifvet ännu mera augenämt för sin mor. Mary fick sålunda under sin lefnads afton en riklg ersättning för de försakelser, hon i yngre dagar med ett så gladt mod underkastat sig. Hon värderade de be