Dagens Nyheter – 19 mars 1867, sida 1

stone. Tack vare hans nit och tålamod ha era skälmstycken blifvit uppdagade: — Lugna er, min herre, sade kassören: Ni skall icke använda sådana uttryck; som ni nu behagade välja. Jag stannar i förbindelse hos herr Thornway, men hoppas att något tillfälle att bevisa honom en återtjenst snart skall yppa sig: Annu är spelet ej slut; och jag anser mig derföre icke nu böra visa mina kort. Antag att jag för närvarande ej bryr mig om att besvara den beskyllning, ni framkastat emot mig; hvad vill ni då göra? — Hvad vill jag göra? Oförskämde, huru kan ni framställa en sådan fråga? utropade byggmästaren i vredesmod. Jag skulle kanske icke ha låtit er lida straff för era brott; såvida ej er otacksamhet och spotskhet vore om möjligt ännu större än er oärlighet. Har jag icke alltid visat er godhet; och borde ni icke nu, då jag förebrår er att ha plundrat mig känna ånger öfver ert ovärdiga hbandlingssätt? Hade ni det gjort, skulle jag måhända ha förlåtit er; men eftersom ni icke anser er ha förfördelat mig, förklarar jag, att jag icke vill ha någon misskund med er, om ni också på era knän tiggde derom: Herr Cleverdon mottog icke detta tillkännagifvande med den förskräckelse, som den värde byggmästaren velat uppväcka hos honom. Han hånlog i stället. — Var lugn, min herre; sade han med obekymrad min; jag tänker icke förnedra mig på något sådant sätt, det kan jag försäkra er... Jaså, ni har för afsigt att anställa rättegång emot mig? — Jag talade tillräckligt tydligt för att blifva