Dagens Nyheter – 18 mars 1867, sida 1

under Ryssland — har genom det sednaste kriget erhållit en maktutvidgning, som gifver detta rike en icke blott sjelfständig utan ganska mäktig; om ej hotande, ställning mot dess östra granne, och bildar derigenom mot densamma en motvigt; som måste vara betryggande icke blott för Europas vestra kontinent, utan äfven för Skandinavien. Ait Ryssland icke just med särdeles godt öga kunnat betrakta denna Preussens plötsliga förstoring är helt naturligt. Och det låter fördenskull lätt förklara sig om Ryssland, som hitintills begagnat hvarje tillfälle för befordrande af det Ottomaniska väldets störtande; nu just för undvikande af ett Orientaliskt krig, skulle vilja rikta sin politik i samma syftning som England och Frackrike, att nemligen från en plötslig undergång rädda eden sjuke mannene, Men om ett sådant krig icke kan undvikas, så måste Rysslands både militära och financiela resurser, hvilka sednare i allt fall redan äro nästan uttömda; ovilkorligen tagas i anspråk till den grad, att Sverge och Norge kunna vara desto mer försäkrade mot något anfall eller några tvångsåtgärder från detta håll: . Men, säger man, om Frankrike, i förening med Osterrike, skulle uppväcka ett krig mot Preussen; hurudan blefve då Sverges och Norges ställning? Vi svara härtill, att, ehuru hotande ett sådant fredsbrott må förefalla i betraktande at den bittra känslan af förödmjukelse hos Österrike och den i Frankrike rådande mindre vänliga sinnesstämningen emot Preussen, hvilken må ega sin förklaring i gäckade förhoppningar, om icke rent af svikna öfverenskommelser, angående, en af Frankrike önskad gränsreglering :not Tyskland, såsom en liten kompensation för kejsar Napoleons inflytelserika, att ej säga afgörande, medverkan till det öfver förväntan lyckliga resultatet för Preussen af det sednaste kriget, föreställa vi oss likväl, att ett sådant fredsbrott fordrar förberedelser, hvilka ej så lätt kunna åstadkommas och att fördenskull det väl kan dermed dröja längre än en och annan nu vill förutspå. Menu om och när ewt sådant krig utbryter; kan man väl då inbilla sig, att; såsom händelserna nu gestalta; sig, Ryssland skulle ställa sig på Preussens sida och vilja förmå Sverge och Norge att öfvergifva sin neutralitet, eller att; om Ryseland blefve Frankrikes bundsförvandt, det skulle roa sig med att anfalla Sverge eller vilja tvinga oss till en positiv förklaring. Lyckligtvis existerar icke f; n. något familjefördrag mellan Rysslands och Sverges regenthus, hvilket under en förfluten tid ansågs utöfva ett slags politiskt tryck; och den loyautå, hvarmed Rysslands monark med betydelsefulla steg går Finlands konstitutione!a önskningar till mötes, synes utmärka allt annat, än en lystnad att göra en invasion i Sverge, der Ryssland utan tvifvel vedervågade ewt vida okufligare motstånd; än om man hatt plaaen att tillintetgöra Finlands friheter eller der införa rysk disciplin och ordning. Och månne icke handlingssättet mot Finland, jemfördt med den ställning Ryssland ictagit möt Polen, just bevisar, att Rysslands politik just går ut på ait betrygga sin östersjögräns mot en eljest från Finlands sida, möjligen ehurn ej troligen, vänligt emottagen invasion från Sverge, hvars vänskap det f. o. måste vara Rysslands intresse sit bibebålla, långt ifrån att emot vårt land intaga en hotande position? I politiken måste man framför allt beräkna intressenas makt. Vi fråga då: om genom eröfringen al Sverze, Ryssland kunde vinna pågon tänkbar fördel, som icke tusenfaldigt öfvervägdes sf enswängningarne, svårigheterna, bekymren och farorna af ett sådant steg, äfven om, emot hvad vi ens kuuna föreställa oss, ett slikt djerft företag skulle krönas med frawgång? Och att Ryssland endast 2f en småsinnad harm öfver några, om är orättvisa likväl fullkomligt betydelselösa och vanmäktiga wfall i några svenska enskilda tidningsblad, skulle börja ett krig mot Sverge blott för att, som man säger, atuktan oss för några kitsliga libellisters synder; till exa sådan orimlig supposition har man ingen annan anledning, än den man velat hemta från yttranden af någon skräflande yaakee, som efter ett besök i Petersburg sistlidne sommar här kringförde ett par anekdoter om enskilda utlåtelser af en eller annan högfärdig rysk embetsman; som funnit sig förbittrad öfver den svenska pressens stickord och i sitt öfvermod fällt vissa hotfulla yttranden. Emellertid är det sorgligt, att sådant eländigt snack hos en och annan här i Sverge och, enligt hvad man erferit af bref, äfven hos någon i Nordamerika bosatt högt aktad landsman kunnat väcka farbågor för en snart förestående brytning: Man säger visserligen, att Ryssland torde hafva ett godt öra till ett marinetablissement på en punkt af Norges kuster åt Ishafvet, för att der kuona stationer. ex flotia, hvilken året om vore tillgänglig att utlöpa; men ett sådant etablissement skulle för det första kosta hun