Dagens Nyheter – 18 mars 1867, sida 1

. Det lilla skandinaviska partiets organ; Nordiska nationalföreningen, har genom den som för närvarande lärer vara dess ordförande; frih. 4. C: Raab förliden lördag i första kammaren värpt ett ägg, hvaraf synes ej ens blifva så mycket som en kyckling. Hr friherren har nemligen ställt till utrikesministern en interpellation, hvars formulerade punkter vi meddela under rubriken aRicsdaga. I motiveringen till denna interpellation gjorde frih; Raab en fasoch rys-väckande målning af det nuvarande osäkerhetstillståndet på de europeiska akungsvägarnea Som bevis på denna osäkerhet anfördes att Frankrike med sig införlifvat Savojen, att Ryssland införlifvat Polen och att Preussen införlifvat Holstein och Slesvig. Men det förtegs att Savojens befolkning stod förut i mycket nära beröring med Frankrike och genom sitt flertal vid omröstning sjelf uttalade sig för föreningen med detta kejsardöme; att Polen redan sedan många år var företadt med Ryssland under samma spira och samma regeringssystem, så att införlifvandet faktiskt förskrifver sig från 1831; samt att Holstein och större delen af Slesvig äro bebodde af tyskar och således genom invånarnes nationalitet höra till Tyskland, ej till Danmark, hvarför ock dessinbyggare satt lif och egendom på spel för att vlifva skiljda från Danmark; — Afven då man ogillar införlifningspolitiken måste man erkänna att de nämnda små staterna stodo i helt annat förhållande till de stora, af hvilka de blifvit annekterade; än Sverge står till Ryssland: En annan svaghet i frih: Raabs för öfrigt mycket förledande skrifna motivering är, att under det han talar vidlyftigt om huru ifrigt åtskilliga mindre stater rusta för sitt värn mot mäktiga grannar, visar han icke att Ryssland rustar för att nu eller i en närmare framtid angripa Sverge; hvilket dock är det som i främsta rummet bordt bevisas, ifall det kunde bevisas: Frågar man: hvad går frib. Raabs interpellation ut på? så synes svaret ej kunna blifva något annat än: ökade anslag till försvarsväsendet. Och sådana anslag har regeringen vid hvarje riksdag — och vid denna till och med i större mån än någonsin — begärt; så att om frih; Raab afsett att klandra någon eller några; eller att drifva fram vissa åtgärder, är det riksdagen och folkets kassa; ej regeringen, hans anförande går ut öfver: Det tyckes eljest att skandinaverne borde vara belåtna med hvad vid riksdagarne redan beviljats deras högljudda anspråk; nemligen 2 millioner vid 1848 års riksdag och 3 millioner vid 1863 års riksdag — millioner, för hvilka vi åtnjutit ingen tack och föga gagn. Beträffande den af skandinaverne ständigt och jemnt hysta och uttalade fruktan för att Rysslånd skall oförtöfvadt anfalla och uppsluka Sverge; så har det osannolika i denna farhåga blifvit så tydligt och klart ådagalagdt ien nyss af trycket utkommen skrift med titeln: Ett och annat med afseende å Sveriges politiska ställning. Af fosterlandsvännero; att vi för dagen endast behöfva anföra hvad deri säges särskilt om Rysslands närvarande ställning: Det heter i nämnde skrift: Hafva vi någon anledning att frukta ett anfall t: ex: från Ryssland eller något annat Europeiskt land? Hvad då först beträffar Ryssland; så lärer det icke vara en hemlighet för någon som endast läst våra dagliga tidningar; att Ryssland i närvarande stund har att kämpa mot otaliga svårigheter och missnöjen inom det kolossala riket, i följd af de vidtomfattande förändringar i de särskilda sambhällsklassernas ställning; som äro oskiljaktiga från den af den upplysta furste, som nu bekläder Rysslands tron; beslutade bonde-emancipationen; Denna menniskoälskande åtgärd har dock icke blott framkallat ett djupt rotadt missnöje hos en mäktig godsegande adel, utan hotar äfven att inom den frigjorda befolkningen framkalla socialistiska och kommunistiska rörelser, hvilka kunna blifva desto vådligare i samma mån som folket saknar all slags undervisning samt ligger i händerna på ett okunnigt och fanatiskt presterskap: Sannt är visserligen; att Ryssland lyckats för tillfället qväfva de nationela rörelserna i det bjeltemodiga men olyckliga Polen: Ja man har härvid t. o. m; gått så långt att våga Polens annexion med det ryska kejsardömet: Men man behöfver icke hafva läst mycket i historien, för att öfvertyga sig om; att en sådan åtgärd måste vara förenad med stora faror och till en början kräfva den yttersta vaksamhet och de mest ansträngda bemödanden för att bibehålla endast det yttre lugnet — för att här ej taga i betraktande de oerhörda financiela ansträngningar, Ryssland måst underkasta sig för Krimkriget; Polska kriget, bonde-emancipationen och det nya reorganisationssystemet. Afven i sina yttre förhållanden befinner sig Ry eland i en ställning, som ovilkorligen befaller, lindrigast sagdt, tillbakadragenhet. Dess närmate grannrike Preussen — som allt sedan