Dagens Nyheter – 14 mars 1867, sida 2

på den olycka han bragt öfver honom, Ni borde icke vara här, Henry, jag vet det; Som ni mins; förklarade jag inför rätten att ni var oskyldig, men man ville icke tro mig: Jag kunde ej göra mera än hvad jag gjorde: — Jo; ni skulle ha kunnat göra mycket mera; sade Carely i förebrående ton: Det var er pligt att angifva er medbrottsling, för att rädda en oskyldig man: — Nej; tack! utropade Ringer. Jag är visserligen ingen bra menniska, men så långt har det likväl icke gått med mig, att jag skulle kumna förråda en kamrat. Måhända jag kan vara er bebhjelplig på annat sätt. Ni skulle icke ha någonting emot att fara från denna mindre angenäma vistelseort, om något tillfälle dertill nu yppade sig, eller huru? — Om min oskuld till följd af någon oförutsedd händelse blefve ådagalagd; sade OCarely, skulle jag med glädje lemna detta ställe: Dock, tillade han med en suck — och hans tanke ilade i detta. ögonblick tillbaka till hans ungdom och hans ungdomskärleks föremål, Annie Browning — skulle jag; äfven om en så lycklig händelse inträffade, aldrig kunna blifva hvad jag en gång varit. — Tänk icke derpå, återtog Ringer, utan svara mig nu: Ar det icke en välsignelse att slippa från denna fördömda trakt? Man har ej varit nöjd med att qvarhålla mig här mot min vilja, utan man har äfven behandlat mig illa sedan jag kom hit: Om jag blott en gång kunde få någon af de lagens tjenare i mitt våld; som varit så villiga att göra mig ondt, skulle jag pina honom, var säker på det. Och derföre att jag icke ödmjukar mig för dessa