Dagens Nyheter – 14 mars 1867, sida 2

Thompson smålog hånfullt; men Ringer som gick Carely närmast, fattade honom i armen och utropade: — Hallå! hvart tar ni vägen? Skall ni bemöta en gammal vän som en hund? Ar icke George Ringer god nog att tala med? — Nej; det är han naturligtvis icke; sade Thompson: Vet ni ej att Carely är ett helgon och ni en syndare? Ni blef hitförd för det att ni stulit en gumse; han är här för sitt höga nöjes skull. Ser ni, det är en förb—dt stor skillnad: Carely rodnade: — Jag har visserligen blifvit dömd för ett brott; yttrade han — och ehuru en viss spasmodisk rörelse förmärktes å hans öfre läpp var dock hans röst lugn och tydlig — men jag har icke begått något sådant. — Det förstås; svarade Thompson med ett gäckande skratt: Vi äro alla oskyldiga stackare, som blifvit misskända af verlden: Ni må väl icke tro att jag gjort; hvad man nu straffar mig för? Nej; ser ni, saken var den, att den jury; som fällde yttrande angående mig; bestod af halftokiga personer; och vittnena voro menedare, alldeles som de hvilka intygade er brottslighet. — Jag talar endast om mig sjelf, genmälde Carely i bestämd ton; Jag kan icke ändra hvad som en gång har skett, men jag vill al-. drig höra min dom omnämnas utan att förklara dea vara olaglig: Ringer vet; att jag har rätt i hvad jag säger. — Ja, ja, sade denne, hvilkens förtrytelse öfver den oartighet, hans fordne vän visat ho-. nom; helt och hållet försvann, då han tänkte!