Dagens Nyheter – 12 mars 1867, sida 1

sin sida derföre att han angripit sin motståndare bakifrån: Men Mason var en ovanligt stark man: Han lyckades efter ett par sekunder gifra poliskonstapeln en så våldsam stöt mot bröstet att denne förlorade sitt tag och böll på att falla omkull. Derefter vände han sig emot honom, och de betraktade hvarandra en stund under tystaad. Striden börjades ånyo, och under flera minuter fortgick den, utan att segern lutade åt någondera sidan. Men slutligen gjorde sig Masous styrka gällande: Han fattade sin motståndare i strupen och klämde denna så hårdt att såväl offret som den af fasa förstenade Annie icke kunde misstaga sig om hans afsigt. Gud vet hvad följden hade blifvit, om icke en annan polistjeasteman i detta ögonblick kommit inrusarde i rummet och, seende sin kamrat i fara, med en baiong tilldelat Mason ett slag i hufvudet, så att han plötsligen döfvades och nedföll vid Annies fötter. Ett par handklofvar sattes på honom, och i och med detsamma var han urståndsatt tt vidare göra någon skada; — Var icke rädd; marasell; sade den sist anlärde. Nu kan den skurken icke mera göra er något oudt: Huru står det till med er Roberts? Han tycktes gå ida åt er. — Åh! det var icke så farligt; genmälde hans kamrat med något otydlig stämma. Men ni kora i grefvens tid: Nå; hur har det gått med de andre. i — Jo, de äro fångna båda två, lydde svaret; och vi ämna nu begifva osg utaf med dem: Vi skola väl också ha dender gynnaren med oss; tillade han, i det ban kastade en blick på Ma