Dagens Nyheter – 8 mars 1867, sida 3

och fann; att densamme varit korpral vid hans sqvadron. Marvnen tycktes vara glad öfver att se honom och yrkade på, att Abel skulle sitta ner och blifva rakad. Medan detta försiggick, anmärkte han, huru illa det vore, att Abels mustascher voro ljusare än håret, och begärde tillåtelse att färga dem så, att fullkomlig harmoni rådde emellan dessa båda naturliga prydnader. Han sade Abel, att han stode i förbindelse till honom, och skulle anse det som en ära, om Abel ville låta verkställa denna förbättring. Han skulle naturligtvis icke taga någonting derför. Abel lemnade sitt bifall, och barberaren beogynte färga hans mustascher. Inom en kort sturd var det gjordt, och stolt, leende uppstod kaptenen från sin stol för att titta i spegeln: Han såg att mustascherna blifvit färgade men — kolsvarta. Då han blef i stånd att tala; frågade han barberaren, hvad detta månde be: tyda? Barberaren säde, att han en gång hade fått sig en skur med ovett af kaptenen och nu betalade han honom för hans godhet. Han försäkrade honom, att mustascherna skulle förblifva svarta i två månader. Abel blef arg; han utfor i svordomar, som ban lärt sig i armen, men barberaren tordes ban ej röra. Dennes knif var skarp; han kunde möjligen tillfoga Honom någon skada. Alltså lät han arrestera honom, och den 26 januari bragtes barberaren inför domaren i Chicago. Abel berättade om den våldsgerning, som blifvit utöfvad mot honom och pekade med darrande hand på håret och mustascherna: Han sade, att han tillbragt hela natten med ätt tvätta mustascherna med olika mixturer; men de gjorde ingen verkan. Icke kunde han raka bort dem; ty de voro frukten af åtta års omsorgsfull skötsel och odling. Han älskade dem; som en fader sin förstfödde. Han hoppades att domaren ville belägga barberaren med 500 dollars böter och sända honom till Bredewell för ett år. Domaren sade, att han omöjligen kunde göra något mera för Abel, än att visa honom deltagande i hans olycka; Haa ville likväl gifva Abel det rådet att färga håret, så att det komme i harmoni med mustascherna. Barberaren lösgafs och Abel drog sig tillbaka, framkastande flera anmärkningar mot polisdomstolen. Liksom de flesta sådana anmärkningar, voro de just ej synnerligen till domstolens förmån.