Dagens Nyheter – 7 mars 1867, sida 2

kan han våga låta påskina att jag är på minsta vis angelägen om honom? Den fåfänge narren! Herr Freestone skrattade. — Blif icke ond, Lu, sade han: Ditt ansigte förlorar då genast sitt vackra uttryck. Gaylove har icke sagt detta. Jag har narrats på honom: Men jag är öfvertygad om att du längtar att bli gift. — Jag är förvånad öfver er, pappa, det må jag verkligen tillstå; sade Lucy och såg mycket stött ut. Ni är alldeles oefterrättlig. Jag får lof att tala om för mamma huru ni behandlar mig. — Det kan du gerna roa dig med, svarade hennes far. Men för att tala allvarsamt, om också du sjelf icke har någonting emot att dröja en tid med giftermålet; har Gaylove så mycket flera invändningar att göra mot ett sådant arrangemang. Han vill att vi skola ställa till bröllop, om det vore möjligt; redan i dag. Men jag för min del har föresatt mig att ingen brådska med denna sak skall ega rum. För det första har jag så svårt att skilias från min lilla gunstling, fastän hon ibland är stygg emot mig: . — Åhl jag är alltid snäll mot er. — Nej, visst icke! svarade byggmästaren i det han lät sig kyssas af henne på munnen. För att tillstå sanningen, tillade han, skall jag säga att jag ännu icke känner Gaylove så väl att jag vill anförtro din lycka i hans händer: Du är dem största skatt jag eger på jorden; och jag ämnar derföre icke lemna dig ifrån mig, utan att vara förvissad om att du blir väl vårdad; (Forts.)