Dagens Nyheter – 7 mars 1867, sida 2

Bätteg.och polisnyheter, Polisen. Mordet på Djurgården. Rätts-medicinsk obduktion förrättades i förrgår på Carolinska institutet å liket efter den på Djurgårdsslätten mördade finnen Jeremias Pehrson Ruona. Hugget efter en skarp sjömansknif hade en utsträckning af 3! tum, börjande straxt nedanför vensta örat och sträckande sig i sned riktning nedåt och inåt halsen, dervid de stora blodoch pulsådrorna på halsen farits, i följd hvaraf en oundviklig förblödning ljde. Eldsvåda var förliden tisdags e. m. på väg att utbryta å lägenheten Framnäs å Djurgården, tillhörig handlanden OC. A. Weehrenqvist i Stockholm. Elden, som utbröt i ett inom egendomen varande kök, hvilket bebos af en tvätterska Lundberg, varsnades först af några förbigående gardister, och genom dessas försorg blef elden inom kort släckt, utan att någon större skada förorsakades. Utlagdt foster. I förrgår anträffades å nya begrafningsplatsen, utom Norr tull en ask nedlagd i en grop. Vid närmare undersökning af asken befanns den innehålla ett ofullgånget foster, enligt hvad sysslomannen Andersson hos öfverståthållareembetet anmält för den åtgärd omständigheterna kunna föranleda. Rådhkusröättenr. Fru Habelin I klämma. I går fortsattes i rådhusrättens 5:te afdelning detta, af stadsfiskalen C. Silfversparre, efter angifvelse af m:ll C. S. Svensson eller numera hustru Habelin mot vinhandlaren Alfred Lundström och hr H. Mäönnich väckta åtal, den förre för bevittnande, den sednare för begagnande af en rättegångsfullmakt, undertecknad med bemälda Habelins namn. Man torde erinra sig att det var fru Habelin som hade angifvit vinhandlaren Lundström för mened. Vid målets pårop inställde sig samtlige parterna, fru H. åtföljd af sin man, sockerdricksbryggaren Habelin. — Sedan domaren, rådman Jacobson, ånyo förevisat hustru H. den omtalade fullmakten, med förfrågan huruvida hon ännu vidhölle sitt förut gjorda påstående, att hon ej underskrifvit densamma, och fru Habelin i början sagt sig hafva gjort detta, men straxt derefter återtagit nämnde erkännande, började vittnesförhöret, med: Skänkförestånderskan fru Sofia Carlsson, hvilken berättade att hon, i sällskap med dåvarande mamsell Svensson, varit uppe i Svea bofrätts förmak och derstädes påträffat hr Miännich, af hvilken de hvardera erhållit en handling, angående hvilken hr Männich sagt att den skulle besvaras. (Anmärkas bör att fru Habelin förut bestämdt förnekat att någonsin ha varit uppe i eller veta hvar hofrätten vore belägen). På fråga af domaren huruvida fru H. ännu nekade att ha varit uppe i hofrätten svarade fru H. att hon nu, sedan hon hört fru Carlsson omtala förhållandet, påminde sig att hon varit deruppe, men påstod bestämdt att hon icke kunde erinra sig i hvilken afsigt. På vidare fråga af domaren om hon ej kunde påminna sig detta, svarade fru H. att det möjligtvis kunde vara för att betala de henne i polisdomstolen ådömda böter, men hon förnekade fortfarande all vetskap om någon till herrj Männich af henne utgifven fullmakt för besvärs anförande i Svea hofrätt, angående det af polisdomstolen fällda utslag, att hon skulle med ed fria sig för anklagelsen för olaga utskänkning. Härefter fortsattes vittnesförhöret med fru Carlsson, som vidare berättade, att hon hört fru H. yttra att hon ej komme att betala någon hyra förr än hon finge veta om hon blifvit frikänd från böternas erläggande. C. hade äfven flere gånger hört fru H. säga att hon visste att besvär vore anförde i högre rätt. Tvenne vittnen, ingeniören ÅA. E. Forsberg och sodavattensfabrikören R. E. Sjöberg, intygade, temligen sammanstämmande, att de hört fru H. yttra att besvär blifvit anförda i bofrätten och säga det hr Lundström ej skulle få några byrespenningar förr än hon fått se om hon skulle få plikta för den olaga utskänkningen. På fråga af domaren om vittnena vittnade sannt eller falskt svarade fru H. att hon ej resonnerat