Dagens Nyheter – 6 mars 1867, sida 2

itteg.och polisnyheter, Poliser. Dråpet å finnen Ruona. Den såsom misstänkt för detta dråp häktade ynglingen P W. Falk har nu bekänt sitt brott. Den af honom afgifna bekännelsen lyder ungefär sålunda: kl. omkring 1, 8 på torsdags aftonen hade han begifvit sig från sitt hem på Djurgården till krogen Lilla Kalle vid Långa gatan och derinne funnit före sig åtskilliga för honom bekanta personer jemte finnen Ruona, som han alls icke kände. Det var just då fråga om att denne icke kunde eller ville betala hvad han förtärt och flera af F:s kamrater började då knuffa och oqväda finnen, hvari jemväl Falk deltog. Finnen sökte försvara sig så godt han förmådde och sparkade dervid till Falk, som dervid inom sig tänkte, det der ska du inte ha gjort för inte. Slutligen lyckades finnen komma ut ur krogen, dervid Falk följde efter honom. Komna ett stycke ut på Långa gatan, rusade F. på finnen och tilldelade honom några slag i ansigtet. Detta åsågs af krögaren på stället Carlsson och en norsk sjöman Barth, som befann sig i dennes sällskap utanför krogen, och dessa begge uppmanade F. att knöla på finnen. Sedan F. gifvit denne de nämnde slagen, gick han tillbaka till krogdörren och der utanför qvarstodo Carlsson och Barth, hvilka, isynnerhet den sistnämnde, menade att finnen fått för litet stryk och eggade Falk till att springa efter för att än vidare våldföra sig å honom samt erbjödo sig till och med att bistå Falk, ifall denne icke ensam kunde rå på honom. Falk efterkom uppmaningen ochi hörnet af Nederlagsbacken upphann han finnen, men rörde honom icke då, utan gick förbi honom. Då Falk, på afstånd efterföljd af finnen, närmade sig slätten, satte denne sednare till att springa, men just som han passerade förbi Falk, tilldelade denne honom ett hugg vid venstra sidan af hufvudet, hvarefter Falk skyndade tillbaka samma väg han kommit och gick åter in på Lilla Kalle. Såsom tillhygge begagnade han sin slidknif, ett vapen med tumsbred, nära qvarterslång klinga. Innan han ånyo gick in på krogen aftorkade han dock blodet från knifsbladet med sin näsduk, hvilken han sedermera gömde under en soffa i krogrummet. På fråga huru långt han trodde knifven hafva inträngt i hufvudet svarade Falk: till hälften ungefär. Härefter redogjorde Falk för huru han fått veta, att karlen var död, hvilka uppgifter öfverensstämde med de redan afhörda vittnenas, samt tillade slutligen, att, sedan allt åter blifvit tyst på Djurgården, hade han gått hem till sitt och lagt sig, men, plågad af oro,icke kunnat sofva under natten. Derom tillfrågad förklarade Falk, att han vid sin ankomst till krogen varit i det närmaste nykter, enär han på eftermiddagen förtärt endast en half butelj öl och något litet bränvin i kaffe. Rörande sina lefnadsförbållanden uppgaf Falk att han är född den 25 aug. 1847 vid Gustafsbergs poralinsbruk; att fadern, som var snickare, är död, men att modren ännu lefver och bor i Djurgärdsstaden; att han en tid eller sommaren 1859 var på Typografiska föreningens tryckeri här i Stockholm, men sedan kommit till en slägting i Carlshamn; till sist att han de sednaste 6 åren, varit till sjös samt för omkring 3 veckor sedan anländt hit. Det upplystes att Falk, som i dag var mycket