Dagens Nyheter – 6 mars 1867, sida 2

— Jag vet icke om de anse förlåtligt eller oförlåtligt att han förälskat sig i en vacker mamsell. Jag för min del tycker detta icke vara någon synd :.:;HEller hvad säger ni sjelf; Betty? — Låt mig slippa höra sådana der dumma frågor :. : Hvem har han förälskat sig uti? Säg mig det — genast! — Jo; ser ni, återtog timmermannen, jag har under någon tid haft ögonen på honom: Han talar aldrig vid mig, såsom jag redan nämnt, utom när han tillsäger hvad jag skall göra; men jag har haft öronen uppe när han språkat med andra, och jag vill svärja uppå att han är kär i vår rmamsell Lucy; Det är ingenting annat som håller honom qvar i herr Freestones tjenst. — Säger ni det? utropade Betty, som lutat sig framåt, för att icke ett enda ord af hvad han yttrade skulle gå förloradt för henne. Jag förklarar att jag aldrig märct något som gifvit mig anledning till att hysa en sådan förmodan: Men jag anser likväl icke omöjligt att så är: Nåja, han ser utmärkt bra ut, eller huru? Och äfven bon är ganska täck, om hon blott icke vore så kokett. Det blir ett vackert par, det är säkert. — Dock icke så vackert som ni och jag skulle blifva, Betty, yttrade Scrutern i inställsam ton: (Forts.)