Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 2

honom gå in och ut; alltid leende och vänlig såsom fordom. Ibland stannar han vid mitt bord cch säger ctt godt ord, alldeles såsom han förr brukade. Och medvetandet om att man icke har någonting att anmärka mot mig, att jag kan se hvem som helst i ansigtet, utan att blygas; det är så angenämt; att jag icke kan med ord uttrycka huru lycklig jag är. — Jag förstår dina känslor, utan att du be: skrifver dem för mig, svarade Mary Thornway. Du må tro att en tung börda blifvit tagen äfven från mitt bjerta. Du tackar väl Gud alla dagar för den godhet han bevisat dig? — O, ja, det gör jag! svarade Frank: Gad har; såsom ni säger, varit mycket god emot mig. Tänk endast på hvad jag var fören månad sedan och hvad jag nu är; och alla äro så glada öfver att se mig åter vara i lyckliga omständi. heter. Menniskorna veta icke huru väl de vilja mig. Till och med våra kunder tyckas betrakta mig med vänligare blickar än förr, likasom visste de att jag blifvit misskänd och ville uppmuntra mig: Den glädje jag nu erfar är en fullkomligt tillräcklig ersättning för de motgångar jag förut lidit: Och vet ni; mor, det är en omständighet som behagar mig mera än allt annat. — Att du har så mycket pengar, att du kan köpa hvilka och buru många böcker du önskar, kan jag tro? yttrade hans moder; — N-j, ni gissade icke rätt; svarade han; det är någonting mycket bättre: Jag skall säga er hvad det är, mor; tillade han i det han lindade sin arm omkring hennes hals, det är — att ni nu icke behöfver sy mera;