Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 2

len farligaste och mest fruktade, för förfalskningss mott, tjufveri och rän straffade August Petersson, å begaf sig hr länsmannen verkligen hem, lemande åt fiämlingarne stt fullgöra detta bestyr. Ofter en fjerdingsvägs vandring öfver berg och nöras kom man till dennes bostad och en af de nedföljando Oroustboarne. en stark och modig man, sökte att bereda inträde genom att banka på dören och begira att få köps bränvin. hvarmed brotts. ingen var känd att drfva smyghandel; men då denne vägrade öppna och det befarades, ait han från dörren begaf sig tillbaka in i rummet för att hämta skjutvapen, så blef dörren nästan ögonblickligen uppsprängd och slla rusade in på en gång, för att ej lemna bofven tid att skjuta, hvilket allt ick så fort att han ej hann att få den på väggen ängande skarpladdade dubbelpistolen i handom. Sedan äfven här visitation bliilvit anställd och en del af de på Inland stulna sakerne åt-rfunnits. — öfrigt tjufgods ansågs cj kunna medtagage då länsmannen ej var med — anställdes färden till dennes bostad, der man nödgades tillbringa minst en half timme ute på gården i kölden, uttröttade och uthungrade, allt under det hr länsman lagt sig att sofva den rättfärdiges sömn. Tjufgodset och tjufvarne aflemnades till hr länsman. Polisförhör anställdes med den först gripne Carl Mattsson, hvilken efter förhöret försågs med handbojar och fotblack, dock ej tillåsta. Derefter gafs befallringen: För ut den här och för in den andre, hvilken befallning, då hr linsmannen ej hade något biträde inne, utfördes af gårdsrättaren August Joneson, hvilken aflemnade fången i drängstugan till länsmannens 3:1.e dor innevarande drängar. Men med detsamma iakttog Jonrson, att bojorna j voro försedda med lås. Härom tillsades hr Wickelberg, som lemnade Jonsson en lås, hvarefter, sedan denna väl tillåsts å fotblscken, August Jansson aflemnade nyckeln till hr Wickeliberg, som vid dess mottagande yttrade ja den låsen är god. Började så förköret med den värsta brottslingen, August Pettersson. men det b!ef ej långt. Hr Wicke:berg började sålunda: Nå min käre August, hur var det zu? Jo, svarade denne, hr kommissarie, jag kommer att undergå ransakning och der får jag vara om jag gjort något — hvartill af kommissarien genmiäldes: ja, det är mycket riktigt; och efter denna goda lärdom gaf bofven ej mor några svar. Då begärde hr Hansson att han måtte förses med fotblack, men härtill svarades: VAugust är en så ordentlig karl, att detta ej behöfs, och troligen hade det ock varit till föga nytta, ty i detsamma inkom en af hr Wickelbergs drängar och anmälde att den till de tre drängarne i drängstugan aflemnade förste 1jufven hade sprungit sin väg. En nedslående underrättelse för män, som för att värna den allmänna säkerheten genom tjufvarnes gripande rest 3 å 4 mil, vandrat nattetid på ovägade stigar. soctat på länsmannens gård och frusil och under allt detta varit utan föda nära ett dygn, utan att ens erhållit förfriskningen af en kopp kaffe, som en piga väl inkom och erbjöd hr länsmannen, men ingen af hans objudna gäster. Herr länsmannens förhållande i hela denna sak förefaller icke så litet besynnerligt. Så förekommer hans uraktlåtenhet att medfölja och deltaga i den värsta brottslingens gripande, hvaraf följde att den hos denne anställda visitationen icke kunde innefatta anhållandet af andra hos tjufven anträf. fade saker än dem, som igenkändes af medföljande såsom stulna, ehuru det är troligt att han innehade mycket mera, hvars anhållande kunnat leda till Lunligare upptäckter och om ej annat åtminstone unnat befria oskyldiga personer från misstankar. —AAeoOvrÖreeveemeeecs—— 0