Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 1

Ett förment tal af konung Carl XV. Bland telegrammerna i gårdagebladet förekom ett, som underrättade att den konservativa och ytterst rojalistiska Kreuz Zeitung i Berlin hade innehållit en artikel, hvari ogillades ett tal som konungen af Sverge skulle hafva hållit mot den grudsatsen att konungarne äro af Guds nådox samt att deras egen; deras efterkommandes och slägts rätt till tronen aldrig kan dem betagas af folket eller af fremmande furstar — med ett ord mot cwlegitimitetsprincipen. Under gårdagens förlopp hafva många undrat hvad det var för ett tal, som åsyftades. Konungen hade i sitt tal vid riksdagens öppnande ganska begripligt antydt att han icke står efter sin nästas hus,, som det heter i bibeln, men detta var ju icke precis ett yttrande mot legitimiteten. Somliga begyrte tro att konungen möjligen hållit något tal i frimurarorden, som kunde afses, men det föreföll otroligt att han heller der skulle yttrat sig emot legitemitetsprincipen, enär frimurarorden just är af regenterne uppburen och feterad för att den skall stödja denna princip: — Att konungen enskilt kan ha fällt yttranden; som icke äro legitimistiska, ansågs visserligen möjligt; men i Kreuz-Zeitung talades icke om enskilda yttranden, utan om något offentligt: Gåtan blef upplöst i går afton, då både Aftonbladet och Posttidningen meddelade upphofvet till. Kreuz-Zeitungs ogillande uppsats: Anledningen dertill fanns i ett bref från Stockholm, hvilket. varit infördt i Wienertidningen die Presse, för den 25 febr:;; så lydande: Farstliga ord. Stockholm den 14 febr: Vid den storartade souper, som enkedrottningen i går gaf för konungen och drottningen, och till hvilken omkring 380 personer voro inbjudne, svarade konungen, vid den för honom föreslagna skål, på följande vis: . Sedan första dagen af min regering har jag bemödat mig att åt landet bibehålla freden, och om det funnits personer, som till förmån för Skandinaviens krona agiterat i Danmark och som hos mig sökt uppväcka den till ett mode blifna annexions-lustan, så har aldrig hos mig uppstått tanken att på bekostnad af en furstes tillvaro rikta mig med folk och land, hvilka ovilkorligen skulle hafva svurit mig trohet med samma misstroende, som man sett uppstå hos det slesvig-holsteinska folket och vid konung Wilhelms hyllning (die Wilhelms-Huldigung). Jag önskar att se hvarje folks frihet genom furstliga garantier försäkrad; men dessa måste hvila på laglig grund, och icke vara följderna af en usurpation, af en våldsgerning. Hvarje folk, — yttrade konungen vidare, — söker sjelft ett nytt öfverhufynd, då det tröttnat vid det gamla; det har i alla tider haft den. säkra instinkten, att veta hvad dess väl eller ve forärar. Men den, som, utan att vara tillkallad, vill spela rolen af en befriare, den lägger aldrig ärliga afsigter till grund för sitt handlingssätt. Han kommer att hos det befriade folket finna beredvilliga skatte-betalare, som buga sig för våldets Gesslers-hatt; men hvar kön i nöd eller fara skola till offer beredda bjertan komma honom till möte. Jag är ingen blind beundrare af legitimitets-principen, men hyser den mening, att då en monark vill se sin egen legitimitet, såsom på Guds nåde grundad, erkänd och vördad, måste han äfven visa samma aktning för andras besittningsrätt, hvilken, likasom hans egen, grundar sig på legitimiteten; eljest förkastar han (perhorrescirt) makten af Guds nåde, och lägger EN , 2