Dagens Nyheter – 4 mars 1867, sida 2

tröm anförde jar mot kärandens samtlige vittuven å grund deraf, att tvenne af dem, åkaren C. E. jarlsson och dennes hustru Sofia C. vore i bangs jenst; hustru C. nemligen hos honom städslad såom förestånderska för hans bränvinsmagasin, och nannen C. ville herr L. jäfva af den orsak att han ibland hjelpte tills. Mot tredje åberopade vittnet, jensteflickan M. C. Pettersson, gjorde han den annärkningen, att hon cåtminstone för 6 veckor sedan skulle varit i makarne Habeling tjenst och ansåg wf denna orsak att hon ej kunde få höras i målet. Mot det å svarandesidan åberopade vittnet, destillajoren L. E. Lenvall, gjordes ej å kärandesidan någon jäfsanmärkning. Efter hållen öfverläggning, godkände rätten jäfsanmärkningen mot hustru Carlsson, hvaremot förklarades, att något hinder för de öfriga att vittna i målet ej vore för handen. Härefter upplästes protokollet från förra rättegångsdagen, mot hvilket häradsh. Wendtland å L:s vägnar gjorde anmärkning i hvad som rörde dukaterna, påstående att rådhusrätten orätt uppfattat eller missförstått de svar, L. angående dessa afgifvito. Denna anmärkning föranledde det svaret af domaren, att crådhusrätten vitsordar sitt protokoll,. För öfrigt gjordes af L. några, dock obetydligare anmärkningar mot detsamma. Härefter anhöll hr Wendtland att få landsfiskalen Ekbom (densamma som författat L:s skriftliga erkännande) hörd. På fråga af domaren, hvartill detta skulle tjena, då ingen bevtiflat att Ekbom varit författare till bekännelseskriften, svarade hr W. eenär lagen afser ett frivilligt erkännande, kan den af L. gjorda bekännelsen ej anses giltig och då både Ekbom och stadsfiskal Silfversparre öfvertalat L. att afgifva bekännelsen, önskar jag få E. hörd för de möjliga upplysningar han kan komma att lemna om, huru det tillgått vid öfvertalningen,. På detta svarade hr Silfversparre sjag vill visst ej förneka, att jag fick del af det skriftliga erkännandet innan det öfverlemnades i rättens händer. Hrr Lundström och Ekbom uppkommo nemligen till mig, förevisande skriften, förfrågande gig huruvida det vore skäl uti att inlemna densamma. Mitt svar å frågan var: det är mycket rätt att tala sanning, ty dermed vinner man sina domares medömkan. Sedermera yttrade hr L. till mig: sherre, var icke förhård motmig! Mittsvar:var: hr Lundström: jag har ock ett hjerta i bröstet. Detta är all den delaktighet jag hafti den af hr W. påstådda öfvertalningen. Efter detta svar förklarade hr W. gig ej längre fordra hr Ekboms hörande. Vittnesförhöret började nu med: Åkaren C. E. Carlsson, hvilken berättade att han en gång hört L. i hans närvaro, nere i vinhandeln, yttra till några herrar att mamsell Svengson vore hans biträde och hade vittnet uppfattat detta yttrande så, att mamsell S. vore i tjenst hos L. På fråga uppgaf vittnet sig aldrig ha hört talas om städsel eller lön. Tjenstflickan M. C. Pettersson berättade att hon tvenne gånger varit i tjenst hos d. v. mamsell Svensson, första gången från den 3 maj till den 1 nov. 1865, andra gången från den 11 maj till den 16 nov. 1866; fick sin lön af mamsell 8.; visste att S. hyrde lokalen af L.; hade ej hört talas om städsel eller lön; hade varit närvarande då S. blef bortkörd, vid hvilket tillfälle hon hört S. på L:s underrättelse att 5. vore skiljd från sin plats, svara: jaså är berrn säker på att jag varit i herrns tjenst; hade vid samma tillfälle sett L. gå bakom en skärm, som afdelade schweitzeriet, och, återkommen med kassaskrinet, hvari endast några penningar funnits, yttrat: se hon har stulit min kassa, hon skall på Långholmen.. Dagen derpå hade mamsell ej varit i schweitzeriet, utan hade från henne kommit ett bref till herr L. efter hvilkets läsande L. sagt: kl. 2 skall ni vara härifrån, för här skall bli inventering. Mot sista delen af P:s vittnesmål gjorde L. den anmärkningen, att inventeringen redan var slut kl. 2 och åberopade han tvenne närvarande, förut hörda vittnen, Sjöberg och Tengvall, hvilka skulle varit närvarande vid inventeringen. De tvenne åberopade vittnena påstodo visserligen att inventeringen började klockan 11 och slutade kl. 2, men att en andra inventering skett frampå eftermiddagen, som slutade först kl. 11 på qvällen. Härefter hölls ett längre förhör med förut afhörda vittnet Sjöberg, angående hans mening med ordet hyra, hvilket han användt i sin förut aflagda vittnesberättelse. 5. förklarade bestämdt, att han ej nyttjat detta ord, och på fråga huru han uppfattat förhållandet emellan hr Lundström och m:ll Svensson, svarade han först, att han ej kunde yttra sig deröfver, enär han ej kände till detsamma, men sedan rätten fordrat att han skulle yttra åtminstone sin tanka om detta förhållande, svarade han det hans tro varit att L. för att slippa bråk tagit betaldt efter källarpriser af mamsell Svensson. och sedan, för skillnaden emellan dessa och schweitzeripriserna, beräknat att af 8. få 1,600 rdr för året. Hr Wendtland, anhöll att i protokollet måtte inflyta hr Sjöbergs nu afgifna yttrande, nemligen så som hr W. fattat detsamma: att mamsell Svensson skulle redovisa för kassan och sedermera betala skillnaden emellan partioch minutpriser. Härefter hördes destillatoren L. E. Lenvall, hvilken ej kunde lemna någon annan upplysning än den, att han i september år 1866, på uppdrag af L. varit hos mamsell Svensson för att fordra penningar, och hade mamsell 8. då svarat, att hon ej vore skyldig, utan hade att fordra, dervid tilläggande ifall jag skulle vara skyldig något, så skall jag allt göra hr L. rätt, innan jag går ifrån platsen..