Dagens Nyheter – 2 mars 1867, sida 2

sido. Här ser ni de saker; hvarom jag talade, fortfor han: Var så god och betrakta dem samt låt mig sedan veta hvad ni vill gifva för dem: Men säg genast ert högsta pris; jag tänker nemligen icke låta er lura mig: Den person, till hvilken detta yttrande ställdes, gjorde en axelryckning, och svarade med en viss högdragenhet. — Jag skall upplysa er, herr — hvad heter ni? — att jag, såsom en ärlig affärsman anstår, alltid säger hvad jag, utan att sjelf göra en förlust, kan gifva för en vara. År säljaren nöjd, får han pengar, är han det icke, blir ingen handel af: Tycker ni, att mitt pris är för lågt, behöfver ni icke antaga det: — Denna upplysning är alldeles onödig; sade Mason. Jag har räknat öfver hvad sakerna äro värda, och om ni bjuder mindre än jag vill ha, får ni allt bli utan dem. Se på dem nu och gör det fort; ty jag måste gå bort. — Åh, det kommer icke att taga lång tid, yttrade handelsmannen, i det han kastade en blick omkring sig: Här är icke mycket att se på. — Jo; så mycket som varit behöfligt för mitt hushåll; genmälde Mason, annars skulle jag ha haft mera; Och det är mera än jag nu behöfver. Annars skulle jag icke ha kallat hit er. Stå icke och fundera längre, utan grip straxt verket an: Spekulanten smålog lugnt och företog derefter värderingen af de få möbler och husgerådssaker som funnos i stugan: — Skall denna bädd tagas med? frågade han: I — Nej. Jag skall tillbringa natten här och måste hafva någonting attligga på; Förresten