Dagens Nyheter – 2 mars 1867, sida 2

Mät kand snedtntrknedkin ett — Ni skall om en timma ha lemnat detta hus, svarade hennes man, eller också får ni med mig att göra: Hörde ni icke att jag nämnde att det är brådtom? Tror ni, jag är hugad för att vänta på er? Utan att yttra ett ord och, såsom Mason förmodat, ganska belåten med att under någon tid slippa vistas hos honom, lemnade den stackars qvinnan rummet, i hvilket hon efter förloppet af trefjerdedels timma åter inträdde, resklädd och bärande ett knyte. — Vill ni att jag skall göra något innan jag går? sade hon. — Ja, ni kan knyta min skorem, som gått upp, svarade Bill, i det han stoppade sin pipa. Hon satte knytet ifrån sig och gjorde hvad han befallt henne. — Adjö, sade hon derefter i undergifven ton. Han nickade nästan omärkligt, i stället för all svara. Mason fortfor att röka under tystnad, till dess han fick höra klockan i närmaste kyrktorn slå. — Nu är tiden inne, sade han. Ju förr han kommer dess bättre. Han behöfde icke vänta länge. Inom några få minuter, knackade någon på dörren och då Mason till svar härpå ropat: Stig in; visade sig en lång medelålders man på tröskeln: Han såg ut att vara en handelsman; ehuru icke af den förnämligare sörten, och han yttrade i en affärsmässig ton: — Jag har gått rätt, ser jag. Ni är den man som i dag besökte min bod: — Ja, det är just jag, svarade Mason, i det han steg upp från sin stol och lade pipan å