Dagens Nyheter – 27 februari 1867, sida 3

en viss värdighet; Det är bäst att ni i hans närvaro icke ens nämner mitt namn. Han gjorde vida mera väsen af denna småsak än den förtjenar, och han må icke tro att jag ämnar förödmjuka mig för honom: Jag är lika oberoende af honom; som han af mig: Jag har för afsigt att genast bjuda honom spetsen: Ser ni, jag vet att många som ha affärer med honom tycka om mig: Dessutom har han en massa föråldrade ider,; hvilka förlama hans affärsverksamhet; under det att jag är ett barn af min tid; som icke står stilla, medan den öfriga verlden går framåt: Jag skall gå till väga på ett helt annat sätt än han; och om jag drager till mig en stor del af hans kunder — jag är fullt säker om att jag komer att göra det — så har han derför ingen annan än sig sjelf att skylla; Vare nu nog sagdt om denna sak; Vi öfvergå i stället till våra enskilda angelägenheter, Ni vet, att vi i kompani drifvit en rätt Jönande rörelse; Cleverdon; Ehuru jag nu är utflugen ur boet; vill jag naturligtvis ändock ha min andel af äggen. -— Ahl! det är omöjligt; förstår ni väl; herr Robert? yttrade bokhållaren. — Det är möjligt; och det skall också bli en verklighet; sade den unge mannen med mycken: bestämdhet; — Nej, lyssna nu till några förnuftiga ord, återtog Cleverdon; Ni vet att jag behöfde ert bistånd; för att lägga dessa ägg; såsom ni kallar dem; De skulle verkligen icke ha kunnat blifva lagda utan er. Emellertid har jag länge insett att denna affär är förenad med stora vådor, : hvadan jag tänkt öfverenskomma med er om att upphöra dermed; Den kommer nu att