Dagens Nyheter – 26 februari 1867, sida 1

I gifves icke någon sådan lindring eller tröst annat dän för dem, hvilka ärft ett samladt kapital af I hvad slag som helst. Den stora massan afnationen, som lefver af sina händers arbete och J sällan kan förtjena mera än som går åt för daI gen eler för året; har ingenting annat än sin egen kropp till att åstadkomma den oerhörda inditekta beskattningen med. Denna indirekta beskattning drabbar kroppsarbetaren, dagakarlen, -bakstugusittaren; torparen, gesällen, fabriksarbetaren 0. s. v. nästan lika tungt som. den drabbar den störste jordegare ellerskapitalist; De varor, som nu lemna statskassan mer än 20 millioner rdr om året i indirekt skatt; (nemligen utländska spirituosa och bränvin, sill och fisk, färger, bomullsgarn, kaffe,; oljor, peppar, sviskon, russin, salt; sirap, socker, siden, tobak; tråd väfnader samt inhemskt bränvin) användas, när man räknar alla dessa varor öfver hufvud, nästan lika mycket af den fattige arbetaren som af den rike arftagaren: Men arftagarne; kapitalisterne, jordegarne, de af staten aflönade embetsoch tjenstemännen, prester; officerare och bergade personer af andra klasser, utgöra ett mycket ringa antal i landet i förhållande till dem som icke äro bergade, utan lefva för dagen: På dessa faller således den aldra största delen af de 27 millioner rdr som staten årligen tager in i indirekta skatter: Sedan 1850 hafva regering och ständer aflyftat åtskilliga skatter från jordbruket och jernhandteringen, och de hafva nedsatt införseltullen på många varor som nästa ensamt användas af de Bergade klasserna; men under samma tid hafva de lagt hufvudsakligen på arbetsklassen en alldeles ny skatt, nemligen bränvins bränningsskatten, af omkring 10 millioner rdr, och icke alls eller åtminstone obetydligt nedsatt införseltullen å de förenämnde artiklarne från utlandet; hvilka numera äro nödvändighetsvaror. Och nu vill regeringen att riksdagen till på köpet skall lägga ytterligare, mestadels på de folkklasser som lefva för dagen; en indirekt beskattning af två och en tredjedels million rdr om året, som skulle upptagas genom förhöjda tullar å kaffe, socker och tobak samt stegrad skatt å bränvin: Ioga skatter låta såjemt beräkna sig på hvarje person i ett land som de indirekta. Nå väl, dessa skatter utgjorde år 1850 icke fullt 3 rdr på hvar person i riket, men detta år utgöra de närmare 9 rdr på hvarje person. Förhållandet med grutdskatterna ock bevillningeny hvilka till alldra största delen drabba den fasta egendomen, är deremot att de utgjorde år 1851 icke fullt.3 rdr: på hvar person, och att de icke heller utgöra mer i år. Häraf torde man inse att den oerhörda förökningen i landets skattesumma, som tillkommit under loppet af 15—16 år, faller, derför att den utgöres genom konsumtionseller indirekt skatt, hufvudsakligen på den klassen som ingenting eger: Vi skola i ett annat nummer ådagalägga huru orättvis konsumtionsskatten är i andra afseendep.