Dagens Nyheter – 26 februari 1867, sida 1

dess att jag fått förklaring öfver det märkvärdiga förhållandet att ert vamn: stod under qvit-tensen. Det är emellertid icke för sent ännu till att gifva er upprättelse och ersätta er för den bedröfvelse ni utstått, så vidt penningar förmå göra det: Vi måste laga att det blir allmänt kändt att ni ej gjort er skyldig till någon oärlighet, och dessutom — nämn den summa ni fordrar, och jag skall icke tveka att utbetala densamma: — Jag vill ej ha en enda penny; utropade gossen, med mycken bestämdhet; . Men det finnes ett sätt; hvarpå ni kan gagna mig: Ni var min förste husbonde. Ni tög mig i er tjenst, när alla andra visade bort drinkarens son, och ni bar städse bemött mig med innerlig godhet. Jag kan nu bålla upp mitt hufvud och fråga om ni vill åter antaga mig. Säg; vill ni det? — Vill jag! upprepade herr Freestone: Det skall blifva rig en rigtig förnöjelse att ha er i min närhet igen. Men dermed har jag icke till fullo återgäldat den skuld, hvari jag står till er; — Detva är det kraftigaste ynnestbevis ni kan gifva mig, sade Frank. Så snart jag blifvit anställd hos er, skall jag bli såsom pånyttfödd: För öfrigt skola de personer, som tro att jag var otrogen då jag förra gången tjenade i ert hus, derigenom bäst öfvertygas om att de blifvit illa underrättade. Man antager icke gerna ånyo en tjenare, af hvilke man ansett sig hafva blifvit bestulen; såvida! mån ej kommit underfund medatt man misskänt hönom, att han är oskyldig. Vi behöfva endast säga att den beskyllning som blifvit gjord mot