Dagens Nyheter – 25 februari 1867, sida 3

kakelugnspipor och mera dylikt; så att de om qvällarne ofta äro utpinade. af öfveransträngning: Deremot hafva de uti de mindre trakterne ej så ansträngande dagsarbete, då det ej kommer mer än högst 16 skorstenspipor derstädes på hvar arbetare; och under de sista dagarne i månaden hafva de endast att verkställa arbete på de så kallade fjortondagssställena; hvilket är gjordt på några timmar. I dessa träkter behöfvas icke mer än 4 arbetare, öfver vilka såväl mästare som gesäll kunna hålla sträng och noggrann uppsigt vid sotningen: I de större trakterne lemnas tillsynen öfver 7 till 9 arbetare åt en enda gesäll, söm är den hvilken får bära hela ansvaret; ty sker det någön olyckshändelse, så får gesällen betala böterne genom afdrag på sin lön och mången gång får han afsked: . Mästarne deltaga någon gång wti att gå brandsyn — en syn som verkställes af några herrar på följande sätt: de upptaga några anteckningar, hvaruti de titta, sedan se de på de yttre af huset, och synen är verkställd: Den uti nu gällande taxa stadgade afgiften af 19 öre för öfversta våningen, med 6 öfes förhöjning för hvarje våniog, torde ej vara för hög, men väl den vid rensnivg af kakelugnspipor stadgade förhöjningen af 25 öre för begagnåndet af träeller jeruspett, sombör ur taxan utgå, äfversom den enligt förordningen af år 1865 stadgade afgiften för sotning af jernspislar, som från 17 öre bör nedsättas till högst 10 öre. Skälet hvarföre insändaren ej påyrkär de öfriga i taxan bestämda prisens nedsättande är, att vid sotning af skorstensoch kakelugnspipor aröctarne ofta äro utsatta för lifsfars.) Genom delning af de större trakterne skulle mången ung och driftig arbetåre komma i tillfälle att blifva försatt i en ställning, som annars endast några få komma till: X: ) Men icke får arbetaren mera betalt för det! Red:s ånm.