Dagens Nyheter – 25 februari 1867, sida 2

kan icke vara sanning. Det är en lögnaktig bistoria, uppdiktad af den stackars gossens fiender; derom är jag fullt sker. Jeg genomskådar allt i detta ögonblick; Robert, mitt barn, håll upp hufvudet och försvara er. — Försvara sig! upprepade herr Freestone, huru skall han kunna försvara sig, när hans egen handstil bär vittne emot honom. Men vi ha nu icke tid till att tänka på honom; vår pligt bjuder oss att först bedja den person om förlåtelse; som vi så djupt förorättat ... Thornvay, jag vet knappast; om jag skall våga se er i ansigtet: — Hvarföre det, min herre! svarade Franki glädtig ton; Ni har ingenting att förebrå er. Ni är en ädel man och har icke kunnat handla anuorlunda än ni gjort. Jag är tvärtom skyldig er mycken tacksamhet; ty ni har behandlat mig med större mildhet än jag syntes förtjena; Jag har fortfarande, äfven sedan jag blef skild från den tjenst jag innehade i ert hus, hyst en oförminskad tillgifvenhet för er, och det har gjort mig mycket ondt att jag ej kunnat öfvertyga er om min oskuld. Om jag nu nått detta mål, hvarefter jag så länge sträfvat, skall jag känna mig lycklig och glömma alla de lidanden jag utstått. oo — Jag är fullt öfvertygad om att ni är en redbar gosse, svarade den hederlige byggmästaren; och ehuru en person, som genom slägtskap står mig närmare än ni, befunnits vara den sannskyldige brottslingen; anser jag mig böra öppet tillstå att den upplysning jag i dag erhållit snarare glädjer än smärtar mig. (Forts.)