Dagens Nyheter – 25 februari 1867, sida 2

må; och ni Robert får icke röra er ur fläcken. Om han försöker komma förbi er, Thornway, gif honom några örfilar, så att han förlorar lusten till att trotsa er: Fru Freestone och hennes systerson gjönko ned i hvarsin stol. Båda iakttogo tystnad; men deras känslor, voro af väsendtligen olika beskaffenhet: Sed.n byggmästaren en stund noga betraktat den å qvittot befiutliga namnteckningen, närmade han sig till Robert och höll papperet framför honom. — Här ni någonsin för sett detta, slyngel? frågade han honom. Robert sänkte hufvudet, fästade ögonen på golfvet och teg. — För Guds skull, säg mig hvad det är fråga om, inföll fru Freestone, som förstod att hennes älskling befonn sig i förlägenhet och derföre ansåg för sin pligt att komma honom till bjelp. — Jo saken är den, sade hennes man; att er utmärkte systerson, utom det att han är lat; försumlig och utsväfvande, icke ryggar tillbaka för att begå brott af den aldra nedrigaste art. Han har bestulit sin välgörare och hvad som är vida värre, förfalskat denne aktningsvärde unge mans namn; Den sednare handlingen vittnar om en hög grad af hjertlösuet och är dessutom en förbrytelse, som för några få år sedan straffades med döden — ett rättvist straff i mitt tycke; ty den som kan med kallt blod; beröfva ena menniska hennes heder och ära; han är ock i stånd till att beröfva henne lifvet. Ni har nu hört, hvad det är fråga om, fru Freestone. — Oerhördv! Omöjligt! utropade frun; Det