Dagens Nyheter – 22 februari 1867, sida 3

hvilken jag nyss talade, och genast åtaga er det ifrågavarande bestyret: Redan i dag skrifver jag till London och underrättar dem om att ni kommer. Men nämn för all delicke för någon hvad ni har i tankarne, och jag skall tiga, derom kan ni vara förvissad: Ni afreser från staden i största hemlighet — med ett nattåg; och när herr Foxall sedan börjar söka efter, skall han snart komma underfund med att han lika gerna kan leta efter en synål i en höstack; Annies belägenhet var för tillfället föga afundsvärd, och hon hade derföre ingenting emot att se sig om litet i verlden: — Möjligen; tänkte hon, skall jag trifvas bättre — ha lättare för att glömma —i London än här. Hvad som mest inverkade på henne, hvad som kan kallas det hufvudsakliga motivet för hennes beslut att lemna den ort; der hon tillbragt sin ungdom och under den tid, då Carely ännu åtnjöt frihet och allmän aktning, varit så oändligt lycklig, var hennes afsky för Foxall, hennes innerliga önskan att slippa se och språka med denne man. Dessutom hade hon en ökad inkomst att vänta och ansåg sig icke böra afslå ett anbud, hvilket tydligen var framstäldt; för att uppmuntra och belöna henne. Anordningarne för resan vidtogos i största hast, sedan fru Truefit, enligt löfte, skaffat henne platsen. Den goda gumman påtrugade henne en liten penningsumma, för att hon skulle bafva något att bestrida sina utgifter med under färden och under de första dagarne af hennes vistelse i den stora hufvudstaden.