Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 1

ren var borta och sågo med misstänksamma blickar på hans representant. ! De kände sig dock något försonligare stämda; när Thornway berättade att egentliga ändamå-. let med herr Chevreuils resa var att samråda med Transatlantiska Emigrationsbolagets direktörer angående vissa bolaget rörande angelägenheter samt att lyfta penningar, för att komma i tillfälle att tillfredsställa i London befintliga fordringsegare: Men på den tredje dagen infann sig en ung herre; hvilken sade sig vara anställd i Drummonds bank och framtog ett papper, som han förklarade för Thornway vara en vexel, dragen af major Chevreuil, accepterad af Transatlantiska emigrationsbolaget och som å utsatt dag skulle inlösas på detta bolags filialkontor i London: På denne herre gjorde försäkringen om måjorens snara återkomst ingen verkan. — När han reste bort, skulle han ha lemnat pengar hemma; då han visste att vexeln förföll i dag. En sådan uraktlåtenhet kan icke ursäktas en affärsraan: i Thornway bad den unge häftige mannen vara lugn; ty måjoren skulle utan tvifvel ställa allt till rätta så snart han kom hem; men inom sig började han erfara en viss oro. Han kunde icke annat än märka att hans husbondes beteende var något besynnerligt. Så snart banktjenstemannen gått sin väg; lemnade äfven Thorpway kontoret; för att på sin favorit-restauration ta sig en grogg; endåst derigexom trodde ban sig kunna återfå sitt glada humör. i Han förstod sig icke på vexlar; men han kunde af de föraktfulla blickar vexelinnehafva.