Dagens Nyheter – 14 februari 1867, sida 1

mor för nöjet att språka med er, fortfor Thorn Way: — Jaså; Aha! utbrast officeren. Jag borde svara er genom att fråga med hvad rättighet ni, min dörrvaktare; lägger er näsa i mina affärer: Men som jag har mera öfverseende med er än ni förtjenar, vill jag upplysa er om att dessa summor icke tillfalla mig utan mina principaler. På den messingsplåt, som är anbragdt å porten, står att läsa det detta kontor tillhör Transatlantiska Emigrations-Bolaget; och att jag endast är dess agent: Nåväl, penningarne tillhöra naturligtvis bolaget likaväl som kontoret. Jag uppbär blott ett kommissionsarfvode; hvilket är alldeles för litet i förhållande till det besvär jag har: Jag måste tala med direktörerna härom; de böra åtminstone fördubbla de få procent, som nu bestås mig: — Men hvaraf kommer det sig; att aldrig någon person; tillhörande detta stora bolag, visar sig här? frågade Thornway. Mig synes som skulle direktörerna ofta ha meddelanden att gifva er samt att det är deras pligt att med uppmärksamhet följa affärens gång. Er gamle förman i Stamford hade icke så oinskränkt förtroende för er. — Jag har en gång för alla sagt er; Thornway, afbröt honom majoren; att om ni någonsin nämner namnet Stamford, vare sig till mig eller någon annan, får ni genast flytta ur mitt hus; Jag känner ingenting om denna stad och vill icke heller veta något derom. Glöm icke detta: Hvad direktörerna beträffa bo de långt härifrån i olika landsortsstäder: Så ofta de äro i London, hvilket sällan händer; besöka de mig alltid: Jag bryr mig icke mycket om deras vi