Dagens Nyheter – 13 februari 1867, sida 2

an gång efter ånnan föröfvat dels från föräldrar ch dels från andra personer. Så t. ex. blef han nligt uppgift för någon tid sedan af fadren skicad att köpa. 12 kub.-tum bränvin och ett exemlar af tidningen Fäderneslandet; men använde då, iksom ofta tillförene, penningarna för eget behof ch kom icke åter till hemmet den dagen, utan örst sedan penningarna tagit slut. Då modern förklarade att pojken icke kunde i nemmet vårdas, enär han begagnar hvarje tillfälle att stjäla, blef ban i häkte insatt för att sedan intagas i någon uppfostringsanstalt. Angifna för rån, Skrädderiarbetaren Carl Johansson från Lisma i Huddinge, som i fredags, efter att ha ä stadens häkte aftjenat böter för fylleri, blef försatt på fri fot, kom sedermera på dagen i sällskap med förre pioniererne Axel Hofvelin och Carl Gustaf Tenggren, af hvilka Hofvelin, som den 2 dennes utsläpptes frän Rindön, samtidigt med Johansson uttjent sitt för enahanda förseelse honom ådömda vatten och brödstraff, och Tenggren på morgonen kommit från sagde korrektionsinrättning. Sedan alla tre besökt åtskilliga krogar i sjelfva staden, dervid Johansson fick bestå förtäringen, lockade, enligt dennes angifvelse, de båda pioniererne honom till Prestgatan, hvarest de rånade honom på återstoden af haus kassa, utgörande 2 rdr 50 öre, i det Tenggren fattade Johansson bakifrån om lifvet och höll honom, medan Hofvelin plundrade honom på penningarne. På Johanssons rop om hjelp anlände polis till stället, men Hofvelin lyckades undkomma; dock blef han dagen derpå tagen. Vid polisförhöret i förrgår om saken skyllde Tenggren alltsammans på Hofvelin, hvaremot denne helt och hållet nekade. Han blef. det oaktadt, likasom Tenggren, återförd till häktet. Rådhusrättenxn. Åtal för falsk edgång. Det af oss förut under denna rubrik nämnda mål, förevar åter i rådhusrättens 5:te afdelning till handläggning, dervid den anklagade, vinhandlaren Hugo Lundström, inställde sig personligen. Åtalet hade, som förut är nämndt, blifvit väckt af stadsfiskalen Silfversparre på angifvelse af sockerdricksbryggaren Habelins fru, hvilken uppgifvit sig den 1 jan. 1865, hafva af vinhandlaren L. förhyrt hans schweitzerirörelse. Fru H. (då ogifta C. S. Svensson) hade emellertid den 28 oktober blifvit ställd under åtal för olaga utskänkning, hvilken hon emeilertid förnekat, åberopande L. såsom vittne. L., hörd på ed, hade vittnat: att rörelsen drefs på hans utskänkningsrättighet; att mamsell Svensson vore af honom städsrlad; att hon för hans räkning förestod rörelsen emot en lön af 300 rdr årligen samt dessutom 12 månadtligen, såsom matpenningar. Efter åhörandet af detta vittnesmål hade domstolen ålagt mamsell 5. att med ed värja sig från. åtalet, öfver hvilket beslut S. besvärat sig i hofrätten och då denne fastställt öfverståthållareernbetets utslag vädjat till högste domstolen, hvilken lär ha befriat henne från skyldigheten att aflägga eden. Mamsell S., som den 15 nov. 1866 blifvit skiljd från schweitzeriet, har emellertid i sin angifvelse förklarat att Lundström vittnat falskt, enär kontrakt dem emellan funnits, enligt hvars innehåll mamsell 5. skötte rörelsen för egen räkning; att hon de:för till L. hvarje qvartal betalat 400 rdr, samt att hon af L. tagit varor, efter vanligt partipris, med 6 proc. rabatt. Hörd öfver angifvelsen erkände hr Lundström otvunget riktigheten af densamma och ville anföra till ursäkt sin okunnighet om brottets farliga beskaffenhet, au hållande för öfrigt, det domstolen måtte fästa något afseende vid hans uppriktiga och ögonblickliga erkännande och af denna orsak förmilåra domen. Hr Lundström fick härefter afgifva sin lefvernesbeskrifning, hvaraf i korthet framgick, att L., som är född den 15 april 1836 i Norrköping, der fadren hade vinskänksrörelse, efter att hafva i samma stad blifvit konfirmerad, afrest: till Tyskland, der han i olika städer vistats omkring 5 år för att lära sig vinhandelsrörelsen. Han återvände sedan till Norrköping, der han en tid konditionerade!hos en slägtinge, men afreste snart derifrån hit och blef) efter några års kondition hos ändra, sin egen. Fru H. inlemnade derefter genomhr Silfversparre en skrift, hvari yrkades ersättning för de förluster hon genom Lundström lidit, upptagna till omkring 4,700 rår. Allmänna åklagaren yrkade å L. ansvar för falsk. edgång, för att ha gripit konungens befallningshafvande i embetet, samt att fru H. skulle godtgöras för sina lidna förluster. i Rätten förklarade, efter öfverläggning, att rålet skulle ånyo förekomma den 16 dennes, då L:s prestbetyg borde företes, hvarjemte den anklagade, på. grund af hvad mot honom förekommit, förklarades. skyldig att genast träda i allmänt häkte. Flera. personer erbjödo borgen för L:s inställelse, om han finge vistas å fri fot, men domaren förklarade att lagen ej godkänner någon borgen i sådana fall! som detta. Ångslupen Tritons förolyokande. I måndags fortsattes ransakningen i målet rörande ängslupen Tritons öfversegling af ångbåten Arog förliden höst, hvarvid befälhafvaren å den förstnämnde, skepparen Boström, tillsatte lifvet. Befälfvaren å Aros, kapten Sundin, inlemnade en ri han sökte visa att skulden var helt. 0 att tillräkffå kapten Boström, som envigats att gå för om Aros, ehuru försigtighetewm och vanlig praxis bjudit honom att gå akter om densamma och att kapten 5. gjort allt hvad på