Dagens Nyheter – 13 februari 1867, sida 1

Riksdagen synes ju arta sig bra. Det är bland annat ett godt tidens tecken; att man vågat rö a vid våra diplomatiska förhållanden. Och nog böra ministerresidenter kunna sättas i stället för plenipotentiärer af den nuvarande sorten. Hr Hedlunds motion om landiförsvaret är väl för öfrigt en af riksdagens förnämsta företeelser? Det blir väl så godt att landet förenar sig om en ungefärligen dylik beväpning samt framför allt blir af med indelningsverket, som är en alltför befärgd och oändamålsenlig samt dyr anstalt för vår tid. Det finnes blott ett medel att intressera folket för försvaret af landets egjelfständighet och få det att göra uppoffringar och detta medel är den allmänna beväpningen; som både kan väcka entusiasm och möjligen afskräcka fienden från anfall: Men skulle åter den nuvarande krigsstyrelsen fortfara och man ej heller har någon utsigt att erhålla en ändamålsenlig beväpning; då är det ej heller värdt att skaffa gevär, ty vi kunna då i alla fall icke dermed försvara vår sjelfständighet. Jag skulle vilja föreslå, att representationen och regeringen uppdrogo åt John Ericson i Amerika att rent af bestämma gevärssort(?) Han är kompetentare äm de svenska statsmakterna, komitterna, krigsstyrelsen, ja mera kompetent måhända än hela Europa att kunna välja och skaffa gevär; mannen, som till så väsentlig del räddat unionens och mensklighetens stora frihetssak i ett ögonblick, kan man egs rätt att tro det bästa om i afeeende på insigt om gevärsduglighot, liksom om hans kärlek och uppoffringshåg för sitt gamla Sverge. Besynnerligt, att hr Hedlund stod så godt som ensam om sin motion rörande annandagarnes afskaffande, hvilken dock är så oskyldig och som mig synes berättigad: Märkvärdigt att Göteborgs-Postens glade brefskrifvare Göran finner klockaren Rosenberg hålla ett värdigt tal för annandagarnes helgd; hvad han måtte hafva blifvit en sann kristen och behöfva tid för långa böner!? Hvilken gudomlig komedi! Dock, sådant har ju lifvet alltid varit; Lefve åra maskeraden! Utdrag af ett bref från landsorten.