Dagens Nyheter – 11 februari 1867, sida 2

det han kastade en blick öfver rummet. De äro tvärtom nästan alltför talrika. — Jaja, men de äro alla våra jemlikar:; , Ni må icke tro att detta herberge står öppet för hvem som helst; visst icke. Det är ej något allmänt ställe, utan den ene vännen omtalar for den andre att det finnes till. Sam Wilkins berättade det för mig, jag för er, och ni kommer måhända att berätta det för någon annan. Afgiften är i mitt tycke särdeles billig, jag tror nästan jag skulle betala dubbelt så mycket, om det fordrades. Stället påminner om de klubblokaler i Pell Meil, der förnämt folk samlas. Detta är vår klubblokal; och när den blir färdig och inredd så att den kan hyras ut af egaren, flytta vitillnågot rumi huset bredvido.s.v. Ni kan komma hit hvilken natt ni behagar, sedan jag gjort er bekant med Sam. Men märk väl, kontanter måste ni ha; ty ban lemnar aldrig kredit; han behöfver sina pengar stackars karl; -— Ja, det är naturligt, sade Thornway helt ironiskt, när man tar i betraktande den dryga hyra han sjelf betalar. — Tala icke om den saken; återtog hans nye vän. Ni måste låta bli att göra några antydningar derom... Sam är en fruntimmerskarl. Han har en flicka, som besitter en ganska respektabel förmögenhet; — Ea förmögenhet! upprepade Thornway, i det han ofrivilligt kastade ögonen på deras värd, hvilken äfvenledes befann sig i rummet och som inglunda såg ut för att ha insteg hos damer. Vi böra tillstå att Samuel Wilkins var klädd i sin arbewsdrägt, som var sliten och smutsig samt att han på flera dagar hvarken tvättat eller rakat sig.