Dagens Nyheter – 9 februari 1867, sida 3

Hvarjehandes : Neckems hud. Di tavlåen Molins fontän i lefvande bildere härom aftonen för första gången repeterales i Berus salong erinrade sig balettmästaren 9S., som unordaaue det hela, plötsligt att mn xrlömt at skaffa Necken någon hud. Kors för tusan, vi ba glömt Neckens hud! Hvar i herrans namn ska vi få en hud ifrån?e utropade hr 8: ifrigt och vände sig till sin regissör hr M., känd för sina tokroliga infall. Åh bevars, skicka efter litet potatismjöl och stryk på ryggen på honom, det brukar hjelpa för hudlö-hete, inföll hr M. med den lugnaste min i verlden. Ben förlorade och återfunna skatten. Göteborgsposten berättar följande romantiska historia, hvilken för någon tid sedan skulle ha passerat i Göteborg: I början af förliden höst anlände till Göteborg en äldre man, svensk till börden, men gom dock redan som liten gosse fått lemna sitt fädernesland. Efter många och vexlande öden, så i Nya som Garla verlden, hade han nu ankommit till Göteborg, för att vidare fortsätta resan till Stockholm, i grannskapet af hvilken stad, som det uppgifves i Waxholm, han trodde sig ha en ännu lefvande syster, hvilken var enka och mycket fattig. Resenären tog ina på ett botell, der han gjorde bekantskap med 2:ne andra herrar, hvilka också ämnade sig till Stockholm dagen derpå. Man beslöt att göra ressällskap och beseglade öfverenskommelsen med några glas af den svenska punschen, hvilka kommo den dervid ovane resenären att försofva sig morgonen derpå. Då han ändtligen vaknade, fann han sina båda reskamrater borta och med dem en kappsäck, hvari han hade förvarad en större summa i guld, frukten af tretio års sparsamhet, arbetsarahet och försakelser. Förtviflad vid denna upptäckt, återstod för honom endast att medfölja första till Stockholm afgående bantåg, för att söka skaffa reda på sin förlorade skatt: I samma kupå, som han, satt äfven ett medelålders fruntimmer, som med deltagande blickar betraktade den orolige främlingen. Hon inledde samtal med honom och erfor snart orsaken till hans nedslagenhet. Hon rådde honom att telegrafera uppåt linien; för att möjligen derigenom få reda på kappsäcken. Vid framkomsten till en af stationerna i närheten af Alingsås fanns den äfven der, till mannens stora glädje: I öfvermåttet af sin förtjusning tillbjöd han sin rådgifverska sitt hjerta och sin hand; Olyckligtvis måste denna dock på detta oväntade anbud svara ett bleklagdt nej; enär hon redan var — gift. — Så berättas historien; kanske den är osann, kanske också icke.