Dagens Nyheter – 9 februari 1867, sida 2

rummet satt en sjöman, som måste ha funnit stort nöje uti att sjunga. Helt visst trodde han att tonernas skönhet var i väsendtlig mån beroende af röstens styrka; ty han skrek af alla krafter, och då hans kamrater ibland instämde i hans sång, öfverröstade .de alla de öfriga gästerna. 7 Ett sällskap; som slagit sig ned ett stycke ifrån dem, sökte åstadkomma en allmän opposition hbäremot och en af dess medlemmar, en svinaherde, uppträdde för sådant ändamål midt på golfvet och utförde med en viss talang nå gra komiska danser, dervid accompagnerande sig med en hvisselpipa. På litet afstånd från honom; sutto två personer, som råkade hysa olika tankar angående bästa sättet att reda de förhandenvarande politiska förveeklingarne i Europa; och då de blifvit heta genom dispyten; sökte de gifva sina argumenter ökad kraft genom hotande ord och åtbörder, com bådade intet godt. Några båtsmän, hvilka upptogo en bänk bredvid spiseln, resonnerande i hvarjehanda likgiltiga ämnen och på ett fullkomligt vänskapligt sätt: Men de hade alla den otäcka vanan att svärja och det i en sådan grad att mera än häiften af hvad de sade, bestod utaf eder. Vände man sig ifrån dem, blef man varse en i trasor höljd tiggare, hvilken var så drucken, att man nästan kunde kalla hans tillstånd redlöst; Bit par personer hade plögat honom med bränvin, för att få det i deras ögon oskatibara nöjet alt se en menniska; såsom de uttryckte sig, blixtfull. De öfriga gästerna syntes vara alltför vana vid dylika scener; för att deråt egna någon