Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 2

artigt betala den hyra; han var skyldig: och då han förklarade sig icke kunna det blef han på ett lika höfligt sätt upplyst om att det icke tjenade någonting till att han besvärade sig med att gå uppför trapporna, emedan han skulle finna dörren till sin kammare stängd: Då han yrkade på att få taga med sig de saker han hade i rummet; omtalade värden med ett förbindligt leende, att han ämnade behålla dessa såsom säkerhet för den oguldna byran. Thornway stod således på bar backe, Han lemnade det hus, der han trott sig finna ett hem, och begaf sig åter ut på vandring. Under alla lyckans vexlingar, vare sig han lefvat i öfverflöd eller nöd; hade han bittills haft tak öfver hufvudet, .d. v. s: vetat hvart han skulle taga vägen; när natten kom; Nu hade han icke längre detta lugnande medvetande, och han kände sig till följd deraf högeligen orolig. Alltifrån sia barndom hade han ansett såsom en ren nödvändighet att ha en bädd att sofva på: Då vi nu låta honom åter uppträda inför våra läsare, var han just sysselsatt med att skaffa sig herberge öfver natten. Han besökte flera boningar, i hvilka han med anledning af deras tarfliga utseende trodde sig kunna få husrum mot erläggande af några ence. Slutligen blef han fullkomligt uttröttad och insåg för första gången i sitt lif att en bädd är att föredraga framför en grogg: Han stannade utanför ett hus i S:t Giles qvarteret, öfver hvars port en skylt var anbragt å hvilken stod skrifvet: Logis för ungkarlar.