Dagens Nyheter – 7 februari 1867, sida 3

låten med honom? Händer någonting dylikt en gång till, blott en enda gång till så :.. Herr Robert var räddad för tillfället; men det dröjde icke länge förrän han genom någon ny försumlighet ådrog sig sin morbrors misshag. Denne blef ond, frun lade sig at för cden stackars gossem och emellan det värda paret uppstod ett samtal af ungefär samma innehåll som det vi nu återgifvet, och som slutade med dessa ord! Jag skall förlåta honom. Men händer någonting dylikt en gång till, blott en enda gång till, så... Måhända hade byggmästarens medgörlighet; då det var fråga om att öfverse med de fel, som begingos af hans hustrus skyddsling, sin grund i medvetardet derom att det fanns en varelse, för hvilken han sjelf var fullt ut lika svag som hans hustru för Robert. Denna varelse, hans dotter Lucy, hade helt andra själsanlag än hennes kusin och blef icke så lätt bortskämd som han: Af naturen varmhjertad och i stånd till att hysa en sann och innerlig tillgifvenhet för de personer, som stodo henne nära, hade hon i dessa egenskaper ett mäktigt värn mot det onda, som den kallsinnige Robert fullkomligt saknade. Vi böra tillstå att hon tog sig en mängd friheter, som endast bortskämda barn tillåta sig, men derunder bibehöll hon sin kärlek till det goda och välvilja för alla som omgåfvo henne: Hon tycktes hålla af ena och hvar, och en och hvar höllo af henne. Hon hade ett vänligt ord och ett gladt leende åt alla, dem hon kände; och när hennes glada skratt ljöd på gården eller i rummen, funno sig alla som hörde det, lifvade deraf;