Dagens Nyheter – 4 februari 1867, sida 3

Reseanteckningar från Ryssland, (Af ett svenskt fruntimmer; meddelade: Dagens Nyheter). Kl. 6 på morgonen lemnade vi Helsingfors och samma afton landade vi lyckligt i Wiborg. Då först tyckte jag mig vara i Ryssland, inga svenska ord hörde jag der talas; staden var omgifven af höga förfallna vallar och torn, och ruiner af en gammal fästning finnas ännu qvar: En bro leder ut till ruinerna, troligen ctlensamma (?) som Jacob Bagge lät köra hövagnarne på för att skrämma Ryssarne. — KL 1 påröljande middagen passerade vi Kronstadt: Ett par timmar derefter fingo vi sigte på det ståtliga Petersburg, som med sina många förgyllda kyrktorn klart i lyste solskenet: Om Petersburg är mycket att säga, men dertill fordras en annan penna än min: Endast ett par dagar uppehöllo vi oss der, men jag hann ändock se f. d. Isacs-, nu Nikolaikyrkan, med sina rika förgyllningar utoch invändigt, Mahomedanska kyrkan, med sina marm orgångar och pelare, Peter den Stores m. fl. byster, den så mycket omtalade långa breda gatan Newskoj prospekt, och svenska församlingens kyrka: Kl: 3 söndags eftermiddag foro vi från Petersburg på jernväg till Moskwa. Färden under natten var angenäm; vid alla stationer voro vi inne och uppvärmde oss med ryssarnes goda the, som alltid stod färdigt. — Stations-salarna voro stora; rundtomkring väggarne stodo salustånd med förnämligast klosterarbeten, dyrbara broderier och andra arbeten i guld, silfver och sten; Andra klassens kup6er äro mycket beqvämåre än våra. ; Under vår hastiga färd såg jag många vackra ställen belysta af morgonsolen: Kl 8 på morgonen voro vi i Moskwa: Maken till malproprete, som jag der fick se, har jag aldrig ens kunnat tänka mig. Vi försökte att taga in på tre hoteller, men måste för ohygglig smuts och förpestade ångor vända om ut igen. Gatorna sopas aldrig, och man fick ordentligt vada genom damm. Fruntimren gingo klädda i ljusa sidenklädningar; hvilka voro mycket långa och släpade i dammet. Huru deras öfveroch underklädningar voro tilltygade, kan lättare tänkas än beskrifvas. En lång rad,i det närmaxrte nakna, tiggare förföljde oss; alla uppgåfvo att det brunnit för dem; många nunnor förföljde oss äfven, begärande almosor till klostren: Amerikanska beskickningen var samma dag i Moskwa. Amerikanarne åkte, med erkebiskopen och stadens honoratiores; omkring gatorna; men det var omöjligt att se dem, så insvepta voro de i dammoln. — Alla stadens kyrk-klockor ringde till deras ära: I Kreml-tornet voro vi uppe; en som sade sig vara seminarist; stod nere vid torntrappan och bjöd oss stiga upp i tornet: Vi följde inbjudningen; men straxt sträckte han fram en sparbössa och bad om en skärf deri till klostren; Sedan han fått den, steg en annan karl fram, gick uppför tråppan och vinkade oss att följa efter. Utsigten deruppe var herrlig. Hela Moskwa låg under våra fötter: Vår ledsagare gick allt högre och högre, tills vi slutligen hunno upp till klockorna — 14 stycken — hvilkas abing-bonga alldeles döfvade mig: Att tala var ej värdt; det hördes icke, och såg jag ned från min höga ståndpunkt, så svindlade det för ögonen. Af allt detta blef jag ytterligt förvirrad och kom att stanna, utan att kuuna följa mitt. sällskap. Då kom en karl, som till en början välvilligt bjöd mig armen, men då jag ej kunde gå, tog han utan ceremonier och bar mig. Om en stund hunno vi de öfriga, så att jag blef befriad från min plågoande och kom ned, omringad af alla karlarne; hvilka begärde penningar, och den, som sade sig ha burit mig, hade största pretentionerna.. Nej, Moskwa har jag intet behagligt intryck af. Staden var på qvällen grannt illuminerad till ära för de amerikanska gästerna.