Dagens Nyheter – 4 februari 1867, sida 2

Ati dessa rättelser icke kunnat behörigen iaktagas vid taxans tillämpning den I sistl. januari ir klart deraf, ati de icke meddelades genotm Författningssamlingen förr än den 24 i samma månad. Det är också klart, ait, genom det nu nmärkta slarfvet, .både apotekare och allmänheten blifvit lidande under tiden efter den 1 sistl. januari till slutet af ssmma månad, hvarförinnan cirkuläret ej kunnat utdelas till alla: apotekare; Och det är alldeles icke omöjligt, att någon patient fått sätta lif eller helsa till för de der tryckfelen å 50 ort i stället för 10 ort, å 10 ort i stället för 5 ort o. 8. v. Slutligen förekommer det högst anmärkningsvärdt, att kollegium, som låtit allmänheten få del af taxan, — hvilket synes af påteckniugen å densamma: cuppläses från predikstolena, — icke på sammå sätt förfarit med cirkuläret, änskönt kollegium funnit, att i taxan ansmugit sig (P!) tryckfel (?!) bland hvilka åtskilliga (jo, jo!) kunna (!!) vara missledandea (ahl!). Ordspråket säger att nya qvastar sopa rente; men här har det icke besannats; ty ett sådant slarf, som det nu omförmälda, var omöjligt, då generaldirektören Huss var ordförande i sundhetskollegium och gamle Wistraud, till förargelse för mången, en högst noggrann ledamot derstädes. I sammanhang härmed vilja vi erinra, att kongl. maj:t i den nyligen afgifna propositionen till riksdagen, angående statsverkets tillstånd och behof, å 48 sidan föreslår; att anslag beviljas till löneförbättring åt Sundhetskollegii embetsoch tjenstemän samt vaktbetjente 8,050 rdr I synnerhet under ofvan anmärkta förhållande, är detta i högsta grad beskedligt af statsrådet Carlsson; men han vet nog; han, dels huru onådigt Sundhetskollegiun är äfven på honom, för doktor Jensens, för kollegium chikanösa utnämning, tvertemot kollegii förslag och förord, och dels att kollegii ordförande, nu jemväl ledamot af riksdagens första kammare, är en barsk herre, som icke: är att narras med och måste blidkas, kosta hvad det vill. Eljest, så har man väl skäl att tycka, borde slarfvige tjenstemän icke belönas. Carl IX hade måhända i stället aflåtit ett strängt tillrättavisande bref med denna, af honom ofta brukade, slutmening: Det rätter och packer Eder efter, så vidt I viljen undgå, att min käpp skall dansa polska på Eder rygg.