Dagens Nyheter – 2 februari 1867, sida 2

Men jag skall skrifva ut räkning till öfversten; dermed gör jag mycket större nytta än med att stå här och disputera; Jag sänder brefvet genast till Liverpool; en händelse kan göra att fartyget ännu icke afgått, när det kommer fram. — Och jag skall springa på posten dermed, morbror, sade Robert, för att vi må vara säkra om att det verkligen och med första lägenhet blir afsändt: Herr Freestone betraktade honom ett ögonblick under tystnad, derefter lade ban sin hand på hans hufvud. — Ni är i alla fall en bra gosse, sade han; jag har bannat er rätt duktigt, och om ni hade känt er en smula sårad, skulle jag icke ha undrat derpå; ty jag tror att jag sjelf, om jag varit i ert ställe, skulle ha funnit hvad ni nu fått höra temligen hårdsmält: Icke desto mindre är ni genast färdig att gagna mina intressen, likasom hade jag berömt er; Denna om: ständighet beviear att ni har ett godt hjerta. — Jag har alltid påstått att ni underskattat hans värde, inföll frun. Robert visste knappt om han skulle vara belåten eller icke. Han skävdes nästan för sig sjelf; ty ban visste ett han icke förtjenade gin morbrors beröm. Då han erbjöd sig att bära brefvet till postkontoret, gjorde han det endast, för att komma i tillfälle att bränna upp detsamma: Å andra sidan var han stolt öfver att han spelat sin roll så väl, att han lyckats föra både sin morbror och sin tant bakom ljuset. Men hans tankar blefvo snart dystrare; ty de ord, herr Freestone yttrade straxt sedan hans fru framställt sin härofvan anförda påminnelse,