Dagens Nyheter – 1 februari 1867, sida 2

så svår, ifall han mot all förmodan blefve öfverbevisad om att ha begått detsamma: Tyvärr finnes det många menniskor som endast affruktan för straff afhållas ifrån att handla illa. Emellertid blef den förderfvade ynglingen fullkomligt lugn; sedan han en stund resonnerat med sig sjelf: — Det var en rigtig tur att denne gubbe kom hit, mumlade han leende, när han kände mynten i sin ficka. Med dessa kan jag stoppa till munnen på den förarglige Marklove; och ändock får jag litet öfver att röra mig med; Nästa gång jag spelar blir kanske lyckan mig gynnsam; och jag kommer då i tillfälle att ställa allt till rätta. Det var så beqvämt att se saken på detta sätt och så smickrande för hans fåfänga att han slapp ödmjuka sig för någon. ; När herr! Cleverdon omkring en halftimma sednare kom in på kontoret; språkade Robert en stund med honom om likgiltiga ämnen; — Derefter tog han på sig sin hatt och sade att han ämnade promenera ett stycke; emedan han under hela dagen suttit inne, samt gick sin väg med föresats att; när han betalat Marklove; genom sina ord och sitt uppförande visa huru djupt han föraktade honom. oo — Högst besynnerligt! mumlade bokhållaren, när dörren tillslutits och har i sin tur blifvit lemnad allena. Verkligen högst besynnerligt! Jag väntade att finna honom alldeles förtviflad; ty jag vet att Märklove lät honom tappa rätt duktigt i går afton; såsom jag sagt åt honom att göra: Jag vet också att han varit här; men icke. kunnat få sina penningar; ty han omtalade.