Dagens Nyheter – 1 februari 1867, sida 1

I Robert hade en mängd ringar, urkedjor o. 8, v., men dessa saker voro icke synnerligen mycket värda, och för öfrigt hade han i sin fåfänga begagnat dem, så ofta, att det snart skulle bli upptäckt om han gjorde sig af med dem. Huru skulle han under sådana förhållanden bete sig? Kunde och ville Cleverdon hjelpa honom? Denna sista tanke sårade hans stolthet; men han fick nu lära sig att det icke går an för dem,som råkat i pekuniär förlägenhet, att vara stolta. Han måste beqväma sig till att bekänna allt för Cleverdon och böra på de förmaningar, hvarmed denne efter all sannolikhet skulle traktera honom. För ögonblicket var han icke begvärad af Markloves kraf; men snart skulle klockan bli fyra; Han visste bestämdt att den penninglystne mannen då skulle vända sig till hans morbror, om han icke sjelf kunde tillstoppa munnen på honom. Medan han satt försjunken i sorgliga betraktelser, öppnades dörren helt plötsligen; Han spratt till och trodde sig få se Markloves förhatliga anlete: Han lugnades genast, när han blef varse en lång man med förnämt utseende och klädd i en blå rock; som var hopknäppt ända upp under hakan. Mannens gång och sätt att föra sig vittnade om att han var soldat: — Ar herr Freestone hemma? frågade han: Robert gaf härpå ett nekande svar. — Jaså: .: Nå ja, det gör ingenting, återtog den okände; Mitt ärende är egentligen att betala en räkning. Som ni icke tycks veta