Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 3

Anskaffa gevär inom landet! Då nu landet står i begrepp att skaffa sig tidsenliga gevär, och folket enligt regeringens afgifna proposition, får ,bereda sig på att desamma genom en extra beskattning betala, vore önskligt om en mera klok statsekonomisk princip följdes, än den som vid jernvägsmaterielets anskaffande gjort sig gällande. Lyckliga att ega ett råämne, hvars företräde ingen lärer vilja bestrida, böra vi icke vid förädlingen deraf, i hvad landets egna behofver kräfva, onödigtvis öfverlemna detta bestyr åt utlänningen, äfven om han, genom sin redan inhemtade konstfärdighet, kunde göra det för några procent billigare, hvilket dessutom icke tyckes vara händelsen; att döma utaf generalfälttygmästarens uppgift om det sannolika priset. Mig och flera förefaller det som statens målsmän böra rikta blicken, ej endast på stundens kraf och en tillfällig besparing, utan fastmera låta den falla på en framtid, inom hvilken Sverige, för att kunna i någon mån hålla jemna steg med sina grannar, måste tillegna sig industriens framsteg i alla grenar, väl vetande att denna är den bäfståog, med hvilken ett folk försätter sig i välstånd och oberoende; att en vacker början dermed är gjord, bevisade förlidna årets industriutställnivg i hufvudstaden. Onskligt är ock att icke kronan befattar sig med gevärstillverkningen, alldenstund industriens företag under dess vård haft och hafva föga trefnad; bättre vore att mot antaglig säkerhet understödja den enskildte fabriksidkaren med förlagslån, hvilka med en fullgod, vederbörligen afsynad produkt, återbetalades och kvilken bana regering och ständer redan vid förra riksdagen beträdt vid anskaffandet af kanoner. Då konungen vid riksdagens början i sitt trontal berörer de fredliga förhållanden, hvari landet nu befinner sig och sjelf fötsäkrar att ingen anledning förefinnes att dessa så bastigt skola förändras, blefve en statsekonomisk blunder af icke ringa omfång åter igen begången, om våra besparingar i första hand, och våra tillskott i den andra, afsändes till utlandet för anskaffande af de gevär vi visserligen måste hafva, men hvilka ock, till landets framtida trygghet, säkrast och äfven snart kunde tillverkas i egna faktorier, hvilka sedan stode tillgängliga för de förändringar, framtida uppfinningar göra nödvändiga, och i hvilka de gamla gevären, med en jemförelsevis ringa. kostnad, snart kunde undergå en tidsenlig förändring. Skulle härigenom ingen direkt vinst för staten uppkomma, blefve den indirekta så mycket större, till hvilken jag vill räkna, utom penniagens och arbetsförtjenstens qvarblifvande inom landet, den konstfärdighet i