Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 3

äldre syster, för att der uppfostra sinatre barn; Hennes man, n välmående köpman i Newyork, hads gifvit sitt bifall till, och gillat denna hennes plan. Fru X— hyrde sig bostad i Champ: Elystes, egnade sig uteslutande åt omsorgen om sina små gossar, gick regelbundet i kyrkan, stundom i sällskap med sin syster; hon:förde, med ett ord sagdt, det mest exemplariska. lifs En morgon vid åttatiden väckte hon sin kammarpiga, klädde sig hastigt, systes ovanligt upprörd och sade fill sitt tjenstefolk att hon skulle aflägga en visit någonstädes. Fru X— talade icke med sin syster innan hon gick — för att aldrig mera återkomma. Då hennes man fått mottaga den sorgliga underrättelsen härom, lemnade han ögonblickligen Newyork och har nu varit i Paris flera veckor, under hvilken tid han sparat hvarken penningar eler ansträngninger, för att upptäcka något spår af sin älskade och sköna maka. Hvad som är säkert är, att icke ringaste fläck vidlåder hennes försvinnande. Hennes lif var tadelfritt och hennes kärlek till man och barn satt utom allt tvifvel. Franska polisen utsänder, såsom herr Baragnon mycket riktigt anmärker, en simpel skurks signalement och, förmedelst Casellis apparat, ett facsimile af hans handstil till fyra verdsdelar. Men hvad tjenar det till? Generaldirektören öfver telegrafverket förlorade för tre månader sedan sin kabinettschef på ett lika mystiskt sält, och ännu efter nämade tids förlopp hafva nvarken vänner eller telegraftrådar varit i stånd att sprida något ljus öfver denna bändelse. Herr S— var en trettioåtta eller fyratio års karl, tillhörde en utmärkt familj, som han var varmt tillgifven, var mycket road af botanikens studium och mycket huslig. Han innehade plats som inspektör och hade all möjlig utsigt till befordran inom verket. En eftermiddag, på slaget fem, inkom herr S—, som tycktes hafva haft mycket brådtom, på sitt embetsrum och sedan han låtit kalla sin sekreterare, sade ban till denne: Min bäste vän; jag är nödgad att vara borta i och för egna angelögenheter under de nästa tjugofyra timmarne. Sekreteraren svarade naturligtvis: :-Godt, hvad skall jag göra under tiden? aLåta arbetet gå sin vanliga gång, och om general-direktören skulle fråga efter mig, så återkommer jag i morgon eftermiddag,. Herr S— hade samma morgon uppburit sin månadslön, 450 rdr, af hvilka han genast utbetalt 180 rdr för en räkning. Då han lemnade embetsrummet gick han hem, bad sin portvakt att skaffa en droska, gick upp på sitt rum, lade något penningar på kaminhyllan; gjorde någon obetydlig förändring 1 sin toilett och steg upp i droskan i det han med låg röst underrättade körsvennen om resans mål. Från den stunden har man hvarken sett något spår af hr S—, eller af droskan och körsvennen. Herr Baragnon uttalar farhågor för att verldsutställningen skall locka en betydlig förstärkning af ficktjufvar och strupskärare från alla verldens delar: Han frågar naturligtvis; hvad som bör göras för att sätta en gräns för det onda: Hela ansvaret måste naturligtvis falla på polismakten, hvars ovilkorliga skyldighet det är, att skydda Paris invånare från dylika mystiska anfall. Emellertid råder herr Baragnon hvarje fremling som kommer till Paris, att iakttaga följande reglor: att icke bry sig om anonyma bref, utan genast aflemna dylika till poliskommissarien i qvarteret; der man bor; att icke inlåta sig på några mystiska rendez-vous; att om nätterna icke besöka några smala gator eller gränder; och slutligen, att aldrig gå ut utan att vara försedd med en hvisselpipa, förmedelst hvilken man genast kan påkalla polisens uppmärksamhet. Prins Ghika har ännu ej afhörts och icke heller en ung vän till mig, som försvann samtidigt: reee