Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 3

saken. Jag kan derigenom icke få tillbaka hvad jag förlorat: Hvarifrån skall jag taga pengar? Det är den stora frågan. Af denna monolog framgår att herr Robert, som under någon tid plägat genom spel förvärfva sig en handkassa, blifvit på ett betänkligt sätt öfvergifven af lyckan: Han var fortfarande försjunken i djupa tankar; när dörren öppnades och en man med obehagligt utseende och smaklös drägt — det var för öfrigt lätt att se det rocken var mycket nött, isynnerhet på armbågarne — med Jjudlösa steg inträdde i rummet. Robert skiftade färg; då han blef honom varse; sprang upp från stolen och sade med en viss otålighet i tonen: — Hvad i all verlden tänker ni på, herr Marklove, eftersom ni kommer hit? — Hvad är det som lockar menniskor att gå både hit och dit? genmälde den tillfrågade helt torrt. Jag vill ha mina pengar: Ni lofvade infiona er bos mig: — Ja, det gjorde jag; men förhållandet är att jag varit mycket upptagen hela dagen och. : : — Jag gissade att ni hade ondt om tid; yttrade herr Marklove; och som jag har en utbetalning att göra och behöfver hvad ni är mig skyldig, så beslöt jag uppsöka er. — Ser ni, saken är den, stammade Robert, att jag för tillfället icke är stadd vid kassa; hvarföre . : . — Åh! kom icke och sök krångla er undan, ropade fordringsegaren: MHedersskulder, skall jag säga er, min gosse, måste betalas, om det också svider i hjertat aldrig så mycket;